Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Marika Stiernstedt: Ludvig Nordströms Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA STIERNSTEDT
om den sista av hans samhällsgranskningar,
”Lort-Sverige”, som till och med blev en
verklig bokhandelsframgång.
1920 utkom ”Döda världar i
samhällsrym-den”, som mest mottogs med tystnad eller
hån. Själv hade LN med detta arbete .avsett
ett anslag, i analogi med de första takterna
i ett musikverk, vars ton och karaktär då
anges, väckande åhörarnas mottaglighet för
fortsättningen. Men han hade räknat fel i fråga
om villigheten att motse en fortsättning. Allt
mer började han i det allmänna medvetandet
framstå som en blott besynnerlig fagott. Av
hans boktitel fick en av tidens guterade
kåsörer fram ”Döda råttor på samhällsvinden”,
som antagligen roade många.
Kåsören kunde LN ta lätt, men inte att
ingen av de ledande litteraturgranskarna
gjorde sig mödan att söka tränga in i hans
boks mening. Var det inte just dessa
människors första plikt att genomlysa framför
allt det svårtillgängliga? Men kritiken flöt
med konjunktur- och modeströmningen, på få
undantag när, och strömningen hade upphört
att svalla åt den strand där man kunnat pejla
Ludvig Nordström.
Samma år, 1920, hade vi upptäckt
Öregrunds tjusning och tillbringat sommaren där.
Kontakten med sjöfolk gav LN uppslaget att
tillbringa höstmånaderna ombord på ett av de
svenska fyrskeppen, Almagrundet, för att skildra
det hårda livet där, inkopplat i kedjan av alla
andra skimrande, vägledande fyrljus runt vårt
lands långa kuster och längs andra länders
över jorden. Detta var ju en tanke som
passade honom. Ändå var det inte med glada
känslor han gick ombord. Sedan hur många
år hade han inte stritt inom svensk vitterhet,
svensk kultur, för att nu finna sig hänvisad
till ett reportage som kunde gjorts lika bra av
vilken som hälst driven och sj östark
tidningsman.
Skulle han ge upp?
Ånej, för all del. Hällre spricker jag en aln
än jag ger mig en tum, lär det heta i karga
norrländska bygder, och han citerade det inte
ogärna.
Ombord på fyrskeppet där han tillbringade
julen, hade han glädjen ta emot en bok av en
norsk forskare, fil. mag. Lilly Heber, som
tidigare sökt upp honom för ingående samtal.
Den 21 december skriver han:
”Lilly Heber har sänt mig sin stora bok om de
stora rörelserna i världen. — Den belyser ställningen
i England, Frankrike, Tyskland, Norden och Indien.
Boken är helt och hållet byggd på totalismen och
mig och jag blir ett så fint nummer, att jag är rädd
svenskarna, som läsa, komma att vilja mörda mig.
Hon säger öppet att hon efter undersökning i dessa
länder funnit det nya klart formulerat av mig och
därför baserat alltsamman på mig” •—–––”När
jag läser F:s [Fogelquists] recension och sen denna
bok, måste jag tänka på en recension av Erdman
över Strindbergs Tschandala, då den kom ut och där
E. läxar upp S. för hans skolmästrande, hans
framställande av just ingenting som märkvärdigheter
o. s. v. och på hur Brändes slogs för det nya 80-talet
och 90-talet.”
Ur samma brev lite senare:
”Läst Fogels recension. Otvivelaktigt hygglig och
det är ju nästan rörande, då han ber den förlorade
sonen återvända till fadershuset, så vänta de
egyptiska köttgrytorna.”
Fritt översatt: Tillbaka till ”Borgare”,
”Fiskare”, noveller. Sluta bara med det där som vi
inte alls tycker om!
Följer man på en lista förteckningen över
LN:s utgåvor under alla år, finner man
ständigt samma blandning av mer eller mindre
journalistiska företag, eller arbeten på
beställning, exempelvis ”En gammal
Stockholms-firmas historia” = firman Ljunglöf, eller
resor för undersökningar beträffande till
exempel jordbruket, m. m. och å andra sidan
återvändande till de litterära ambitionerna, i
huvudsak representerade av Petter
Svenskböckerna, inalles fem, ingen av dem en
framgång. Några brevcitat kan ge ett flyktigt
begrepp om vad som rörde sig inom honom från
utgångspunkt till annan.
På våren 1922 gjorde LN en kort resa till
Paris och besökte i målaren Birger Simonsons
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
