Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Marika Stiernstedt: Ludvig Nordströms Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖMS FATA MORGANA
stått det eftersom det stred mot hans naturliga
vänlighet, hans tjänstaktighet och generositet.
Dessa två komponenter till hans väsen varken
tycktes beröra eller påverka varandra. I hans
litteratur kan man kanske komma att spåra dem
och därmed urskilja deras inbördes relationer.
Jag kan inte finna ett bättre ord för honom
som diktare än att han var en visionär av
ovanliga mått. Visionen berusade honom,
väldig, färgbländande, gripande och hänförande.
Men skrivbordet, det dumma blanka
pappersarket, återförde honom brutalt till
formgivningens slaveri. Visionerna måste sida upp
och sida ner översättas till svensk prosa och
under vägen bleknade de. Han måste tvinga
dem — och många dagar hade han inte kraft
nog.
Hans målningar — akvarell, gouache,
färgkritor — av vilka det finns många
intressanta, gjordes i allmänhet så här: inför ett
motiv tog han skissboken och noterade med
några blyertsstreck ett antal ledande linjer,
klottrade på ett par tre ställen
färganvisningar och gjorde sedan verket färdigt
hem
ma. Förfaringssättet är väl i och för sig inte
ovanligt. Men under arbetet sökte han aldrig
mesta möjliga likhet med motivet. Vad han
ville åt var den vision detta väckt, en
kompositionens harmoniska helhet, ett realiserande
av hans egen ingivelse med den lyster som
färgtuberna fick förmedla.
Man måste, tror jag, föreställa sig honom
laborerande med de litterära motiven ungefär
på samma sätt. Men om det för honom var
relativt lätt att skapa ett tillfredsställande
konstverk inom ramen av en pappersfyrkant
på 50 X 40 till exempel, var uppgiften att
med det litterära motivet täcka 300
trycksidor eller mer, något helt annat, krävande
mångdubbel underkastelse. Dock — han
hoppades alltid, eller trodde sig om, att äntligen
lyckligt få fullborda detta ceuvre, denna
Ordets heliga manifestation.
Att så inte skedde, att hans egen syn måste
letas fram, eller blott anas ur tusentalen
efterlämnade trycksidor, är hans tragik som diktare
och som människa.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
