Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Raymond Chandler: Mordets enkla konst. Översättning av Sonja Bergvall. Med repliker av Dagmar Lange (Maria Lang), Gösta Rybrant och Stieg Trenter - Dagmar Lange (Maria Lang)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORDETS ENKLA KONST
niska och ändå en ovanlig människa. Han
måste, för att använda ett ganska slitet uttryck,
vara en hedersman, instinktivt, oundvikligen,
utan att tänka på det och givetvis utan att tala
om det. Han måste vara den bästa människan
i sin värld och tillräckligt bra för vilken värld
som helst. Hans privatliv bryr jag mig inte
om; han är varken eunuck eller satyr, j ag tror
han skulle kunna förföra en hertiginna, och
jag är säker på att han inte skulle skända en
oskuld; är han en hedersman på ett område
är han det på alla. Han är relativt fattig, annars
skulle han inte vara detektiv. Han är en vanlig
människa, annars skulle han inte kunna röra
sig bland vanliga människor. Han kan bedöma
karaktärer, annars skulle han inte kunna sitt
jobb. Han tar inte emot pengar på ohederligt
sätt och inte oförskämdhet utan vederbörlig,
lugnt planerad hämnd. Han är en ensam
män
niska, och han har den sortens stolthet som gör
att man behandlar honom som en stolt person
eller också får ångra att man någonsin träffade
honom. Han talar som hans samtida talar, det
vill säga med frän kvickhet, starkt sinne för
det groteska, motvilja för det som är oäkta och
förakt för småaktighet. Romanen består av
hans äventyr på j akt efter en dold sanning, och
de vore inte äventyr om de inte upplevdes av en
man som passar för äventyr. Hans medvetenhet
har en räckvidd som förvånar, men den är
sådan med rätta, ty den hör ihop med den värld
han lever i.
Om det fanns tillräckligt många människor
av hans sort tror jag att världen skulle vara
trygg att leva i, och ändå inte så trist att man
inte gitte leva i den.
Översättning av Sonja Bergvall
REPLIKER
Dagmar Lange (Maria Lang)
De låter mycket bestickande, Raymond
Chandlers kvicka och fräna teser till försvar
för den hårdkokta, amerikanska
detektivberättelsen. Men jag tror inte på dem. Jag tror
överhuvudtaget inte på ett sådant begrepp som en
”realistisk detektivroman”.
För mig ter det sig tvärtom alldeles
självklart att den äkta deckaren måste vara
orealistisk. Dess uppgift är inte att presentera en
verklighetstrogen, gripande och skakande
skildring av mord, brott och ruskigheter. Den skall
inte i likhet med tragedin vädja till våra
känslor utan i stället till vårt intellekt. Den skall
servera ett problem, och det betyder föga om
detta problem är mer eller mindre hårt
konstruerat; huvudsaken är att det är möjligt att
lösa och att det bereder lösaren-läsaren ett
tillräckligt mått av spänning och intellektuell
tillfredsställelse. Redan prototypen för den
klas
siska detektivromanen — ett. mord i en sluten
och isolerad krets av människor, där minst åtta
personer har vägande motiv att mörda en och
samma individ, och där alla åtta också har
medel och tillfälle att utföra dådet — visar
det starkt konstruerade draget. Hur många
gånger inträffar något sådant i verkligheten?
Men tyvärr inträffar det nästan lika sällan i
verkligheten att vår begåvning firar sådana
triumfer som den gör, när vi på bokens två-tre
sista sidor i en plötslig klarsyn löser alla
mysterierna i en djävulskt spunnen mordintrig.
Det är så vi vill ha det. Det är därför vi
hellre läser en av de medelmåttiga, men
hederliga (mot läsaren hederliga) logik- och
slut-ledningshistorierna än herrar Hammetts och
Chandlers betydligt mer verklighetsexakta
fotografier.
Det är sant att de konventionella
detektiv
4 BLM 1951 I
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
