Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Gunnel Vallquist: Celia Coplestone och kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CELIA COPLESTONE OCH KÄRLEKEN
Men för Celia och hennes likar finns det
bara ett sätt att älska människorna, med
verklig och självutgivande kärlek som inte är
illusion, inte är ett ”dubbelt främlingskap” där
man ”varken ger eller tar utan bara begagnar
sig av varandra för egna syften”. Och detta
sätt är: kärleken till Gud. Först i denna och
genom denna kan en sådan människa älska
andra, först i Gud kan hon finna ett motiv att
älska dem, ty, som Saint-Exupéry säger, för att
ett broderskap skall existera måste man ju vara
bröder i någon.
I kärleken till Gud har Celia först och främst
funnit svaret på sin törst efter det oändliga;
dessutom har hon — åtminstone stundtals —
upplevat att törsten kan släckas:
Man rycks med och bort av kärlekens intensitet,
en andlig kärlek, en vibrerande glädje,
utan begär, för begäret mättas
av älskandets glädje.
Och det är just detta sista som är typiskt och
utmärkande för kärleken till Gud och för den
mystiska upplevelsen: Gud är närvarande i
själva kärleken som är hans gåva; den utgör
hans svar och uppfattas därför som både
närvaro och svar.
Och här föds förmågan, kravet och det
spontana behovet att älska även människorna, och
i och med detta har Celia förverkligat kärleken
i dess fulla betydelse och alltså blivit en kristen
i full bemärkelse. Det blir därför logiskt för
Eliot att dra konsekvensen av detta i dess
yttersta form: martyrskapet. Den begärande
kärleken har här utan att ge upp sitt eget väsen
blivit kärleken som ger allt.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
