- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XX. 1951 /
65

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

ning och kristallisering än om hennes djupaste
mognadsprocess. Visserligen får man någon
gång veta att mera mäktigt än järn är ”det
späda livet”, och någon gång skymtar ångest
och sömnlös vånda, men anspänningen, den
tappra andan, dominerar i hennes versmelodi,
den egentligen inte sköna men
”karaktärs-sköna” versmelodin.

I inträngande, beundransvärda kapitel ger
Margit Abenius en fulltonig skildring av Karin
Boyes utveckling: ursprung och barndom,
gymnasistårens kristna problematik, seminaristens
krisupplevelser, Uppsalaterminerna under
20-talets ”ångestberedskap”. Karin Boye har ju
själv i romanen ”Kris” återskapat sin ungdom,
skrivit sin ungdoms problem- och
tankememoarer, men Margit Abenius visar med ett rikt
övertygande material hur bilden där är starkt
färgad av senare upplevelser. För ”Kris”
liksom för Karin Boyes övriga romaner och
noveller — ”Kallocain” givetvis undantagen —
hyser Margit Abenius, som den stränga och
sannfärdiga kritiker hon är, inte någon
överdriven uppskattning. Hon medger att
prosastilen är klar, böjlig, artikulerad och
intelligent, men hon saknar i den det hemlighetsfulla
element som hon inte kan ge annat än en något
metafysisk beteckning: ”Skönheten”. Kanske
blir det inte mycket tydligare om man i stället
skulle säga att Karin Boye egentligen inte hade
mycket sinne för artisteriets förförelser. Med
sitt utpräglade sinne för intellektuell och
moralisk redbarhet, med sin ”känsloklarhet” var
hon litet främmande för det förledande
momentet i konsten. Hon var mera pedagog än
förförare. Det är underligt att mitt i den volym i
hennes samlade skrifter som innehåller hennes
dikter återfinna hennes (och Erik Mestertons)
översättning av ”The Waste Land” — den
väldiga dikten ter sig som en mäktig förbryllande
stadsbild (med sår av arkeologiska
utgrävningar) vid sidan av Karin Boyes mer eller
mindre raka kanaler eller parklundar. Det är
underligt att läsa om hennes dröm om
verkligheten som en övernaturligt stor skön kvinna
med grova röda arbetshänder — så
konstruktivt dualistiska former kunde alltså också
hennes drömmar skapa. Det är underligt att i en
av hennes dikter se henne kalla en
kungsängs-lilja röd —■ den prickiga giftigt violetta
blomklockans egendomliga skiftningar från grålila
till karmin har inte särskilt fascinerat henne.
Hon älskade träden men mest som strukturer,
som symboliska livsmönster. När hon
svärmade för verkligheten var det för den kamp

Karin Boye

den erbjöd, inte för det förhäxande trolleri
den innebar. Detta är inte så mycket sagt som
kritik, det är snarare ett vagt uttryck för det
motstånd som diktaren Karin Boye kan
uppväcka — hos somliga.

Detta motstånd känner man naturligtvis i
mindre grad inför den innehållsrika och stolta
diktsamling som heter ”För trädets skull” och
ännu mindre inför de efterlämnade dikterna.
Efter en ytterst intressant skildring av Karin
Boyes liv under de intensiva Clarté- och
Spektrumåren, där man möjligen vill tveka något
inför Margit Abenius’ antydan att vissa kretsar
kan ha varit skadliga för Karin Boye — är då
inte alla utpräglade människor livsfarliga? —
följer en analys av ”språket bortom logiken”,
det språk som Karin Boye i större utsträckning
började använda sig av i ”För trädets skull”.
Kanske kunde man dock i detta kapitel önskat
sig mera analys — till exempel en närmare
belysning av den för Karin Boye rätt unika dikten
”Munnarna” — och kanske något mindre
polemik mot samtida oförstående kritiker.
Emellertid är författarinnans påpekande att
recensionerna denna gång oftast gick på sidan av saken,
därför att kritikerna i allmänhet var aningslösa

5 BLM 1951 I

65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1951/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free