Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Harry L. Schein: Filmkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMKRÖNIKA
”Inkräktare i stoftet” är inspelad i Oxford, Miss., Faulkners egen hemstad, och som statister medverkar
ortsbor med autentiska utseenden och den rätta oxfordaccenten
Filmens dramatiska effekt försvagas av
handlingens cirkelidé och av de många och
därför naturligtvis alltför korta episoderna.
Trots uppbådet av förstklassiga skådespelare
är det också svårt att intressera sig för de
enskilda människorna, i synnerhet sedan man
förstår vad det hela går ut på. Och det gör
man mycket snart. Ett undantag är de två
avsnitten med den unge pojken, Daniel
Gelin, dels när han gör sin första
erfarenhet med kammarjungfrun Simone Simon,
dels senare med den gifta, ärbara kvinnan
Danielle Darrieux. Här skildras på ett roligt
sätt den unge pojkens rädsla och tafatthet för
kvinnan, hans första misslyckande och
intellektuella weltschmerz, och så hans slutliga triumf
när tuppkammen växer och han med en befriad
suck utbrister att han nu känner sig tio år
äldre. I scenerna mellan honom och Simone
Simon finns också en förtätad sensuell
atmosfär som väl främst måste tillskrivas hennes
loja, köttiga charm, hennes aptitretande aptit.
Annars är filmen mycket diskret och med
hänsyn till sitt tema förvånansvärt lite sensuell.
Den något slarviga regin, det dåliga fotot och
de mycket oillusoriska, i franska dimmor
höljda wienkulisserna bidrar jämte de skäl jag
förut anfört till att åskådaren förblir relativt
oberörd. Men ämnet är originellt — för att
vara i en film — och behandlas oheroiskt och
och gemytligt fullt i fan.
Inkräktare i stoftet
Bland alla meningslösa svar som William
Faulkner gav på ännu mera meningslösa frågor
vid presskonferensen i Stockholm, berördes
även filmen. Någon frågade nämligen vad
Faulkner ansåg om Hollywood. F., som ju har
arbetat där, mest som ghostwriter — ja,
Faulkner som ghostwriter — sa att han inte gillade
Hollywood för där var man mera intresserad
av pengar än av sanningen. När det
påpekades att man dock hade filmat hans roman
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
