Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Georg Svensson: Illustrerade böcker 1950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADE BÖCKER 1950
diskret och ödmjukt, med säkert aktgivande på
karaktären hos land och folk. Konstnären är bäst i det fria,
i klart dagsljus och leende sommarsus; de mera
stäm-ningsbetonade vignetterna är konventionellare.
Carl-Emil Englund: Ödslighet. Illustrerad av Knut
V. Pettersson. Veckotidningen Vi. KF:s bokförlag.
6:—.
Ny, reviderad och utökad upplaga av en diktsamling
som kom ut 1949. Den utmärkte tecknaren Knut V.
Pettersson har utsmyckat den med fem
helsidesteck-ningar, en för varje avdelning dikter. Han ger god
illusion åt Englunds poetiska domän, det diminsvepta
norrländska myrlandskapet med sina trädruiner och
svårmodsspeglande vattensamlingar. Det är svårare att
följa honom när han i symbolisk form skall ge synteser
av de öververkliga elementen i dikterna — denna sorts
lyrikillustration som man sett så mycket av i de
ambitiösare tidskrifterna och jultidningarna är en farlig
genre som ytterst sällan framföder oemotsägliga
resultat.
Kungens Köpenhamn. Teckningar av Birger
Lund-quist. Text av Jan Olof Olsson. W. & W. 11:—.
Eriksgata. Text av Alf Henrikson. Illustrationer av
Birger Lundquist. Bonniers. 18: 50.
Det ymnighetshorn som heter Birger Lundquist och
som snart sagt varje dag dryper en skvätt glädje över
morgonsömniga DN-läsare låter sin ingivelse strömma
för fullt i två reportage bland julens böcker. ”Kungens
Köpenhamn” skildrar ett strandhugg i sällskap med
signaturen Jolo i Köpenhamn och gör inte anspråk på
att vara annat än ett knippe skissblad. Men varje blad
är tillkommet i en lycklig stund, inte av skyldighet
utan på impuls. Som en ivrig pointer har Lundquist
nosat igenom staden — för vilken gång i ordningen?
— och Jolo har villigt låtit sig dras med av kopplet.
De danska hurtigtecknarna måste nog erkänna sig ha
blivit slagna på sin egen mark.
”Eriksgata” är både som reportage och bok en vida
mer gedigen produkt. Den är med bred marginal det
sista årets vackraste konstnärliga bok, från de
gräddvita, kartonerade, spirituellt illustrerade pärmarna och
tvärs igenom en verkligt personlig och helaptitlig bok.
De bägge stallbröderna Henrik och Birger har denna
gång för sin vårutflykt valt att följa Eriksgatans rutt
genom de svenska landskapen, alltså från Mora stenar
vid Gamla Uppsala ner genom Södermanland,
Östergötland och Småland runt Vättern och upp genom
Västergötland och Närke runt Hjälmaren och Mälaren
tillbaka till Uppsala. Den gamla kungsvägen följes inte
så strikt att inte en och annan avstickare görs när
sevärdheter lockar. Henrikson har en enastående
förmåga att i sin text knyta samman dagens verklighet
med de historiska minnena; hans smakprov ur vår
underliga historia serveras i en ton av älskvärd
konversation med lärdom som aldrig tynger och en stillsam
lustighet som aldrig tröttar. Helt visst skall mången
från denna mästerliga snabbvandring genom vår
medeltidshistoria gå raka vägen till historieböckerna
för att släcka sin återväckta kunskapstörst. Birger
Lundquist är enligt min tanke störst som
landskaps-och arkitekturtecknare. Han är visserligen också en
briljant fysionomist och figurtecknare men kan då
någon gång slå över i en skämtsamhet som blir litet
för publikknipande. När han är ren tecknare, som i
sina vyer av land och stad, är han — den fenomenale
virtuosen — alldeles fri från manér och insmickrande
Ill. av Georg Lagerstedt till Erik Asklund:
”Skeppsholmen”
elegans. Han hör till de ljusa, verklighetsförälskade
människorna och det Sverige som uppstår under hans
penna är ett gott och vackert land med skuggsidorna
väl undangömda.
Valton Johansson: Visby. Med teckningar av David
Ahlqvist. W & W. 8: 50.
Texten till denna bok är yvig, pratsam, kåserande,
ibland på gränsen till det tröttsamma. Förf, citerar i
sin strävan att göra forna dagars Visby levande för
fantasin lika gärna ur dikten som ur de historiska
urkunderna, han är mäkta beläst och historiskt oskolad.
Emellertid når han sitt syfte, att göra Visby tusenåriga
historia underhållande för den fåkunnige. David
Ahl-qvists teckningar är textens motsats: sobra, koncisa,
vederhäftiga som arkitektritningar. Så ser nog Visby
ut vid fyratiden en vår- eller sommarmorgon, innan
ännu någon är vaken.
Erik Asklund: Skeppsholmen. I bild av Georg
Lagerstedt. W. & W. 8: 50.
Erik Asklund är en flitig inventerare av
stockholmska miljöer med förkärlek för det idylliska och
traditionsrika. Skeppsholmen fyller i dessa avseenden
höga anspråk och man hoppas med författaren att den
för framtiden, vilken än dess användning blir, får
behålla sin nuvarande karaktär. Utomordentligt tjusande
kommer oss Skeppsholmsöarna till mötes i Lagerstedts
pennteckningar, som fångat ljusspelet kring kajer och
byggnader och med särskild förälskelse porträtterat
några av de ståtliga träd som ger Skeppsholmen dess
förnämliga parkprägel. Asklunds text är
huvudsakligen en kompilation av äldre framställningar, framför
allt amiral Gunnar Ungers ”Skeppsholmsbilder”. Den
kunde gott ha givit klarare besked om byggnadernas
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
