Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Georg Svensson: Illustrerade böcker 1950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADE BÖCKER 1950
Ill. av Erik Palmquist till Defoe: ”Robinson Crusoe”
historia och arkitektur; man får nu inte ens veta vem
som ritade den vackra Skeppsholmskyrkan. En karta
skulle inte heller ha vanprytt boken.
Berit Spong: Vårt eget. Illustrationer av Ulla
Ruuth-Haglund. Norstedt. 13:50.
Ett urval ur Berit Spongs trivsamt traditionella
novellistik kunde inbjuda till en berättande
illustre-ring i stil med t.ex. Gunnar Lindvalls till Bööks
Historier från Hallandsåsen. Ulla Ruuth har fått inskränka
sig till små överstycken i det numera så vanliga
spre-tiga streckmaneret. De skämmer inte, vilket man
däremot kan säga om författarinnans namnteckning i
faksimil under förordet, en plump i en i övrigt vårdad
typografi.
Daniel Defoe: Sjömannen Robinson Crusoe från
York. Översättning av Knut Stubbendorff.
Illustrationer av Eric Palmquist. Tidens Bokklubb. 7: 25.
Som en specialattraktion för sina
bokklubbsmedlem-mar har Tidens förlag låtit Knut Stubbendorff göra en
fullständig nyöversättning av Robinson Crusoes första
del. Redan översättningen tillförsäkrar genom sin
fullständighet och förträfflighet denna upplaga en
rangplats bland de otaliga Rohinsoneditionerna. Eric
Palm-quists illustrationer rubbar inte det goda intrycket.
Den som går att illustrera Robinson kommer inte
precis till en ö där ingen varit före honom. Cruikshank,
Gavarni, Grandville, ”Phiz”, Ludvig Richter och
Moritz von Schwind är bara några av de klassiska
illustratörerna som levandegjort robinsonadernas
ro-binsonad, antingen i Defoes originalversion eller
tysken Campes omåttligt populära återberättelse för
barn. Ett genombrottsverk i ny nordisk
bokillustration var Valdemar Andersens utsmyckning av
Johannes Buchholtz’ Campeöversättning 1920, en av de
tjusigaste illustrerade böcker som åstadkommits i det
med sådant bortskämda Danmark. Till samma höga
höjd når inte Palmquist, men i den mindre ettriga
inhemska konkurrensen placerar han sig lätt som den
bäste Robinsonskildraren. Eftersom det mig veterligt
knappast finns någon acceptabel svensk
Robinson-illustrering tidigare är berömmet av tvivelaktigt värde
och måste omedelbart kompletteras med några
karakteriserande ord. Palmquist är så skicklig att han skulle
kunna bli flott men han behärskar sig. Han gör sig
utomordentligt väl underrättad om det han skall rita,
fuskar aldrig med verkligheten men uppnår icke förty
dekorativa och stämningsfulla effekter. Hans
Robinson ser ut ungefär som man vant sig att tänka honom,
och det vore säkert tillgjort att begära något annat.
Hela boken är en mönstergill trycksak.
Lars Norrman: Tubab. Bonniers. 18: 50.
Lars Norrman, son och sonson till skånska
sjökaptener, är målare med smak för de icke upptrampade
vägarna och en stark kärlek till de primitiva
livsformerna. Han företog i något yngre år en mycket
improviserad resa till Grönland, som han ritat och berättat
om i sin bok ”Inok”. 1946—1947 gav han sig lika
brådstörtat och amatörmässigt av till Afrika för att
se efter om han inte kunde träffa på några verkligt
oförfalskade negrer. Till Dakar tog han sig med en
svensk lastångare och därifrån begav han sig till S:t
Louis vid Senegalflodens utlopp. Med sin
målarutrust-ning och i övrigt det enklaste tänkbara bagage åkte
han sedan med en flodångare uppför floden så långt
den gick för att fortsätta i en kanot av
stenålders-modell, s.k. pirog, stakad av två infödingar, upp till
Sudan där han var gäst hos hövdingen Mahmadou
Ahmadou Ba i Littamadistriktet. Under hela denna
resa var han praktiskt taget ensam vit man bland
negrerna med vilka han meddelade sig per teckenspråk
eller enstaka glosor. Till bedriften hörde att Norrman
nästan hela tiden besvärades av en plågsam åkomma
och att han reste under den hetaste årstiden, då
temperaturer på mellan 50 och 60 grader inte var ovanliga.
Man blir också vid läsningen medveten om att det
inte direkt var någon nöjesresa Norrman företog, men
själv tycks han ha gått igenom besvärligheterna med
något av okänsligheten hos en medeltung stridsvagn.
Denna tank är dock utrustad med fina instrument när
det gäller att inregistrera de karakteristiska dragen
hos landskap och infödingar. Man får en mycket
pregnant och säkert ovanligt sann bild av denna del av
Afrika. Särskilt frestad att resa dit blir man inte: desto
större skäl att vara Norrman tacksam för att ha
beskrivit allt så väl. Han målar och tecknar sakligt, i ord
såväl som i bild, och hans bok har på det hela taget
blivit vacker och intressant.
Emil Zilliacus: Romerska vandringar. Illustrationer
av Per Beckman. Gebers. 1950. 12: -—.
”Romerska vandringar och raster vid vinbrunnar
och vattenfontäner” är den fullständiga och lockande
titeln på Zilliacus’ vackra och välkända bok om Rom
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
