Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bertil Malmberg: Under vilken sol — under vilken måne. Pjäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER VILKEN SOL — UNDER VILKEN MÅNE
under de nya tapeterna. Och tittar fram ur
reporna, ur spikhålen, när det blir några. Ja,
inte bara där för resten. De är överallt. De
hänger i garderoberna som gamla kläder, ja,
som riktiga malgömmen. Deras händer ligger
på dörrhandtagen. Varvtals. Ovanpå varandra.
Också de gamla möblemangen är kvar. De är
inskjutna i de nya som trollaskar.
Edman: Och i den där röran sitter
herrskapet Johansson och väntar på er?
Johansson: Ur vissa synpunkter, ja.
Edman: Hör nu Johansson, tänker ni
avlägsna er godvilligt?
Johansson: Får jag be om en sak, herr
Edman? Låt mig sitta där borta i fönsternischen.
Edman (hotfullt’): Begriper ni inte vad jag
säger? Jag vill inte ha er här. Ni är ju helgalen.
Johansson: Bara litet rubbad, herr Edman.
Bara litet rubbad. Men i all stillsamhet.
Edman: Det angår mig inte. Nå?
Johansson: Bara ett enda ord. Har ni aldrig
hört talas om mig? Jag bodde i er lägenhet för
femton år sedan. Med min hustru Elisabet. Det
stod rätt mycket i tidningarna om oss. Av en
särskild anledning. Jag vill inte upprepa det.
Men nog måste ni ha hört talas om . ..
Edman (tar sig åt huvudet): Å fan... Det
borde jag ha gissat. Då var det ju ni...
Johansson: Tyst. Tyst. Inga ord.
Edman: Ni kom visst aldrig på Långholmen?
Johansson: Jag kom på anstalt i stället.
Edman : På dårhus, menar ni. Har man släppt
er nu?
Johansson: Nej, nej. Det gör man nog
aldrig. Men jag har fått litet mer frihet. Och
i dag kunde jag smita.
Edman: Var är ni intagen då?
Johansson: På Beckomberga, herr Edman.
Ni behöver inte oroa er. Jag går tillbaka dit
så fort jag uträttat mitt ärende.
Edman: Varför berättade ni inte genast vem
ni var? Inte vill jag neka en så berömd man
att sitta här och försjunka i minnena. Slå er
ned, herr Johansson! Var så god! (Med
plötslig misstänksamhet.) Ni har väl inga verktyg?
Johansson: Verktyg?
Edman: Ja, att öppna dörrar med.
Johansson: Herr Edman kan visitera mig.
Edman (känner på hans fickor) : Nej, det
tycks inte så.
Johansson: Inte behöver jag några verktyg.
Om dörrar ska öppnas så går de upp av sig
själva. Det finns inga dyrkar till det förgångna.
Men heller inga lås för minnet.
Edman : Ja, ta igen er då! Men på ett villkor.
Johansson: Ja?
Edman : Att ni stannar här tills j ag kommer
tillbaka. Det är ett och annat jag ville språka
med er om. Det är ju inte alla dagar, förstår
ni... Nå, lovar ni mig det?
Johansson: På hedersord, herr Edman.
Edman : Ja, adjö då, herr Johansson! Mycket
nöje med de vackra minnena!
(Johansson bugar sig. Edman försvinner i trappan.
Johansson sätter sig i fönsternischen.)
Johansson (mumlar): Rubbad? Säkert. Ur
vissa synpunkter. Men ur vilka? Ur vilka, min
gode Johansson? Det är frågan. Och den kan
du inte svara på. Det saknas en prövosten,
något att jämföra med, en likare. En sån har
du inte. Vad kan klockan vara? (Ser på sitt ur.)
Fyra... fyra på eftermiddan. Halv fyra var
hon den gången för längesen ... då det skedde.
Men under vilken sol? Under vilken måne?
(Dörren går upp för andra gången. Elisabet
kommer ut, lämnar dörren på glänt. Hon är ung, litet
blek bara. Klädd i en gammal morgonrock. Hennes
ansikte strålar. Johansson glider ned ur
fönsternischen, tar några steg emot henne. Elisabet slår
armarna om honom.)
Elisabet: O Rickard, jag är bra ... alldeles
bra.. .
Johansson: Jag visste att du skulle komma.
Elisabet: Jag vaknade nyss. Jag letade efter
dig överallt. Då kom jag att tänka på att du
kanske var här ute. Rickard, om du kunde
ana... Men det gör du ju. Du ser det ju med
dina ögon. Jag är bra .. . alldeles bra .. .
alldeles bra . . .
(Hon vill svänga om med honom, men han gör
motstånd, han följer henne inte. Står alldeles stel.)
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
