Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Vilgot Sjöman: Leonard Loewen och verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEONARD LOEWEN
kan innehålla drömmens kanske viktigaste
upplysning!
I dessa lösbrutna episoder saknas sålunda
varje teknisk motivering för en drömaspekt.
Knut Jaensson understryker för den skull också
att Bergman gestaltar livet ”i enlighet med
drömmens lagar — utan att framställa det i
drömmens form”. Vad de hela romaner
beträffar som Knut Jaensson dessutom utpekar, så
finns denna tekniska motivering i två av dem:
i ”Loewenhistorier” och ”En döds memoarer”,
där allt upplevs av en jagberättande
huvudperson (fastän ramen i själva verket sprängs i den
senare boken, där huvudfiguren får återberätta
sin fars öden med en orimlig detalj skärpa).
I det tredje fallet, ”Knutsmässo marknad”,
finns däremot ingen sådan motivering, en
omständighet som Staffan Björck i sin studie
över Bergmans bergslagskomedier (Samlaren,
1949) fäster vikt vid, när han kritiserar
Jaens-sons synsätt: vem drömmer i så fall hela denna
Knutsmässa, där magister Ekmarck jagar sina
ominösa knappar -— författaren? läsaren?
Björcks invändning är inte alldeles avgörande,
i och för sig — Strindbergs Drömspel har ju
ingen sammanhållande drömmare, här är det
ju författaren som överför sin dröm om livet
på läsaren-åskådaren. Men det är självfallet
väsentligt, att en fast teknisk motivering ger en
särskild styrka åt konstverket (och åt läsaren
en grund för hans spekulationer) — i Kafkas
romaner skulle man inte kunna tänka bort
mediet K., genom vilket verkligheten bryts till
en bild som vi uppfattar som drömpräglad.
Avstår man, som Knut Jaensson gör i Bergmans
fall, från att kräva en teknisk motivering,
lämnar man fältet öppet för de flesta tolkningar,
hur subjektiva de än må vara: det förefaller
uppenbart att Jaensson just i fråga om
”Knut-mässo marknad” avlägsnar sig från det mest
karakteristiska och medvetet genomförda i
Bergmans skildringskonst, själva
maskeradin-sceneringen, komedileken, marionettdraget.
Men ”Loewenhistorier” då, hur förhåller det
sig med dem? Här finns ju den fasta
motiveringen. Av denna boks tre noveller betecknar
Hjalmar Bergman. Ett foto från 1910—12
också Knut Jaensson de två första som
”ingenting annat än drömmar”.
2
Hjalmar Bergman arbetade med
”Loewen-historier” hösten och vintern 1912—13, och
under den tiden skrev han ett brev, som det har
intresse att citera i sin helhet (Bergmans
stavning och interpunktion bibehålies). Det är
riktat till Hans Larsson, som ju var Bergmans
lärare i Uppsala, och är ett tack för en
bokgåva från denne, förmodligen
”Intuitions-problemet”.
Helsingborg 20/i2 12
Käre Herr Professor
Hans Larsson!
Ni förstår näppeligen, hur stor glädje Er
vänlighet har beredt mig. Ibland får ju handlingar
o händelser mått o vikt utöver det justerade.
Sedan någon tid befinner jag mig på svartsidan
av vårt något tillplattade klot. Och är känslig
för stjärnskott.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
