Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Holger Ahlenius: Romantiskt, antiromantiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
satt ögonblicksvarelse utan skönjbar inre
kontinuitet i sitt handlande. Om han bedrar sin
hustru med en tillfällig flickbekantskap, så är
det inte därför att han älskar denna eller finner
henne särskilt åtråvärd — det bara faller sig
så, det sker omedvetet, utan eftertanke, och
liksom han inte är medveten om några orsaker så
räknar han inte med några konsekvenser. Men
från den dagen går hans och hans hustrus
livsvägar ohjälpligt isär; de talar liksom förbi
varandra och uppnår inte längre någon kontakt.
Vi får följa dem i en lågmäld berättelse, som
växelvis framföres i första och tredje person,
som med korta meningar och vanliga ord
smyger sig tätt, tätt intill skenbart vardagliga ting
och liksom pressar dem på deras substans, som
avsätter en rad små genremålningar i grisaille
och vid sällsynta tillfällen blommar upp i blek
och återhållen prosalyrik. Alltifrån upptäckten
av vad som för henne ter sig som ett
upprörande svek blir hustrun allt hårdare bunden
i sitt jordiska, ja kroppsliga lidande och
försöker avreagera det på ett rent fysiskt plan,
genom malande, oresonlig svartsjuka, genom
att plåga sig själv och mannen, genom tarvliga
hämndaktioner och genom att hämta
förnedringens vällust i ett liknande trohetsbrott.
Härmed försänker hon sig bara allt djupare i
denna världen, gör sig alltmer slaviskt beroende
av den, och då makarnas lille pojke sjuknar
och dör, vänds sorgen och förstörelsedriften
mot henne själv, och hon tar sitt liv. Under
tiden har mannen utvecklats i rakt motsatt
riktning. Vad han upplever försiggår alltmer
uttalat på det själsliga planet; han erfar en
gradvis stegrad distans till människorna, tingen och
den egna tillvaron. Det är en frigörelseprocess,
som inger honom en allt starkare lyckokänsla;
den verkar genom stillfärdiga och ordlösa
extaser, då han tycker sig vara intet och allt,
då världen sjunker undan och han känner sig
sväva över och bortom den. Är jag ett
monstrum? frågar han sig med människorna,
när han förblir opåverkad av barnets och
hustruns död, men han kan endast svara, att
han är höjd över det mänskliga, lyft upp till
en storhet ovanför sitt liv. För omgivningen
ter sig detta som en styggelse — alldeles som
Meursaults kallsinnighet vid sin mors bortgång
och begravning — och prästen tror att han
förlorat förståndet av sorg, då han efter sina
käras jordfästning förklarar, att han är lycklig.
Och fri från materiens bojor, från alla jordiska
omsorger går Jousselin ensam och sjungande
ut i en för alltid förvandlad värld.
Att ge en föreställning om en serie psykiska
upplevelser av så sällsam art och att suggerera
in dem hos läsaren, är av lätt insedda skäl alltid
en ytterligt svår uppgift. Något trevande,
obestämt och diffust vidlåder dem sådana de här
skildrats, och framför allt synes mig Pauwels
ha försummat deras psykologiska sida, som
dock är ofrånkomlig, också den, men utan
tvivel liknar de både orientaliska yogaövningar
och mystikernas ljusdränkta vila i Gud, som
alltid måste te sig mer eller mindre
ofattbara, mer eller mindre omänskliga för den
oinvigde, den profane. Deras hemliga strålglans
har dock förhöjts genom att ställas mot
bakgrunden av hustruns ömkliga och minst lika
ensidiga bundenhet vid det materiella. Men det
går inte att misstaga sig på det rena och höga
uppsåtet hos denne författare, på det
meningsfulla och långsiktande i själva ansatsen, även
om det har stannat vid en sådan. Att övervinna
världen sedan man väl blickat in i dess fasor
måste i och för sig framstå som en sällsynt
legitim önskan, en vällovlig form av romantik,
och varje tänkbar väg har därvid rätt att bli
prövad.
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
