Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kurt Bernheim: Brev från New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NEW YORK
av Susan Yokke knuffades fram av en våldsam
reklamkampanj och plumsade rätt ner i
bestsellerlistan. Romanen behandlar på ett relativt
ovanligt sätt ämnet Kärlek, företrätt av en
mänsklig motsvarighet till den
respektingivande spindelhonan av släktet Black Widow, som
bedåras av en många år yngre make. Hon
uppslukar honom på slutet efter en utdragen kamp,
som kryddas med saftiga ingredienser från
psyko-patologiska handböcker. Romanen
tilldrar sig i en förgylld sydamerikansk
societets-miljö och den berättas i första person på en
prosa som är glatt och kall som en istapp,
liksom de uppträdande personerna.
Margaret Long lyckades inte heller så illa
med ”Louisville Saturday”, varken hos kritiken
eller hos allmänheten. Romanen, som handlar
om erotiska omvälvningar i krigstid, rymmer
åtskilliga prov på verklig begåvning. Den rör
sig kring en militärparad i Louisville,
Kentucky, som äger rum hösten 1942 och bevittnas
av hela staden. Författarinnan väljer ut elva
kvinnor med skiftande bakgrund och vanor och
berättar vad som händer dem denna speciella
lördagskväll. De flesta av dem hamnar i
erotiska äventyr med tillfälliga partners. Det är
emellertid svårt att få en klar bild av dessa elva
hjältinnor, som inte har någon beröring med
varandra i berättelsen, men historien rymmer
partier som är slående väl berättade och mer
övertygande än boken som helhet.
En bok som på förhand väckte stort intresse
var ”Secret” av Michael Amrine. Romanens
ämne är synnerligen aktuellt (och synnerligen
omstritt) men Amrine visade sig inte vara rätte
mannen att behandla det med framgång. Han
försöker visa vad som rör sig inom en hygglig
amerikansk professor, som under kriget flyttas
från sitt fridsamma arbete och sätts i spetsen för
det tekniska arbetet på atombomben.
Huvudpersonen grips mycket riktigt av skräck inför
de följder hans arbete kan medföra och när
han avslutat det gör han gemensam sak med den
elitgrupp av unga vetenskapsmän som återför
atomforskningen under civil kontroll. Slutligen
fångas han emellertid på nytt i hemlighets-
makeriets nät, anmäler sig än en gång till den
plikt han avskyr och sätts att arbeta på ett nytt
fruktansvärt vapen åt militärerna, sida vid sida
med en importerad nazistisk vetenskapsman.
Mr. Amrine visar sig vara en ganska duktig
journalist men en tämligen klumpig författare.
Hans ilskna vältalighet, som framlägges i
lång-dragna ledare, är nog så uttrycksfull, men
verkar vid närmare betraktande inte alltför
vederhäftig.
Herbert Lyons, f.d. redaktör i New York
Times bokbilaga, visade sig också på
strids-humör i ”The Rest They Need”, ett nytt försök
att ge redaktionen på en inflytelserik
veckotidning i New York vad dess frid tillhörer.
Lyons koncentrerar sin vrede på tidningens
maktberusade, intrigante och helt amoraliske
chefredaktör, men i själva verket visar sig det
fördärvbringande ”systemet” till slut som roten
till det onda. Sedan den egocentriske
redaktören tagit för stora risker och störtats övertas
den lediga platsen av en mera balanserad man,
men även han snärjs inom kort i de otrevliga
vanor som införts av hans företrädare, vilken
han så häftigt avskytt. Tyvärr framlägger dock
författaren sina avslöjanden av
kontorspoliti-ken utan ett spår av humor. Hans behandling av
ämnet är emellertid skicklig, bister och
upplysande, men också en smula banal.
I ”Face of a Hero” av Louis Falstein är det
flygvapnets tur att undergå en grundlig
av-glamourisering. Författaren berättar i denna
halvt självbiografiska roman om vad som
händer de tio männen i besättningen på en ”Flying
Foxhole” från ankomsten till Italien till dess
styrkan, som nu endast omfattar två
medlemmar, efter femtio stridsflygningar upplöses.
Boken är en realistisk, ärlig och levande
krönika om flygare i tjänst och på permission, om
deras rädsla, deras gräl och personliga
framgångar. Den ende som blir verkligt levande är
emellertid författarens språkrör, hjälte och
berättare, en hämmad neurotiker.
Den konstnärligt sett mest ambitiösa
debutromanen i årets skörd var otvivelaktigt ”The
House of Breath” av William Goyen. Denna
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
