Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kurt Bernheim: Brev från New York - Ebbe Linde: Teaterkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERKRÖNIKA
prosadikt av en ung sydstatsförfattare, som
föregåtts av frikostigt uttrumpetat beröm från
Elisabeth Bowen, Stephen Spender och
Chris-topher Isherwood, rymmer ögonblick av
skönhet och poetisk kraft. Men de drunknar —
åtminstone efter min mening — i dunkla
symboler och andrahandsintryck från Faulkner.
Denna gotiska berättelse om en liten stad och
om en familjs undergång tycks mig tämligen
plågsam med sitt flöde av ohämmade maner.
Om man skall summera måste det sägas att
den gångna säsongen — som på det hela taget
höj de sig över genomsnittet i fråga om kvalitet
•—■ dock inte gav oss någon betydande roman.
Kurst Bernheim är en förlagsman som verkat i Tyskland och Sverige men numera bor i New York.
Han kommer i fortsättningen att sända BLM korta översikter av det nya i amerikansk litteratur,
medan Alfred Kazin kommer att dessemellan bidra med artiklar om viktigare enskilda verk.
TEATERKRÖNIKA
av
EBBE LINDE
Till alla andra stötestenar som försvårar en
teaterkritikers arbete, alltifrån den egna
subjektiviteten till svårigheten att avväga
skådespelares och regissörs förtjänster vid
utformningen av en roll, kommer också otympligheten
i den gängse nomenklaturen. Ett grundord som
”scen” används i helt olika betydelser i alla de
följande satserna: ”Dramaten är vår främsta
scen”; ”Dramaten har två scener, en stor och
en liten”; ”scenens krav är andra än radions”;
”andra aktens tredje scen var struken”;
”scenen är densamma genom hela stycket”. Ändå
är ingen av dessa betydelser helt identisk med
ordets ursprungliga innebörd, som ju är ”tält”
och betydde den anordning med hus eller
gatubilder, som skådespelarna trädde ut från för
att mötas på den egentliga spelplatsen,
pro-sceniet. Det går väl an när ordet står isolerat
som i de valda exemplen. Då förklaras det av
sammanhanget. Men tar man i mun ett sådant
uttryck som ”sceniska brister” så svävar
mångtydighetens ande in i ens text som en omedelbar
kölddimma, och skulle man skriva, som man
mången gång kunde ha lust till, ”ingendera av
denna scens två scener är lämplig scen för
denna scen”, så sloge det säkerligen knorr i
hjärnan på mer än en läsare, fast skribentens
tanke för honom själv kan vara alldeles klar.
Lika trasigt är det med ordet ”spel”: ”Lars
Hansons spel... detta gamla spel..och med
ordet ”föreställning”. ”Denna föreställning
upplevde bara åtta föreställningar” — ja, det
kan ju hända att sådant genast förstås, men
inte är det vackert. Och kommer någon från ett
teaterbesök och säger kort och gott ”det var en
matt föreställning”— menar han då att
totalupplevelsen var matt, ingen reaktion hos
honom själv och publiken o.s.v.? — eller menar
han att uppsättningen på ett matt sätt
tillvaratog de mycket rikare möjligheter som pjäsen
skulle erbjuda? — eller menar han rätt och
slätt att framförandet var matt just denna kväll,
jämfört med t.ex. på premiären?
Å andra sidan ett ord som
”skådespelarprestation” eller ”skådespelarinsats”! Det är
knappast mångtydigt; men hur otympligt! Och
det är dock ett av kritikens elementäraste
begrepp, som den jämt och ständigt måste
komma tillbaka till.
Denna inledning må tjäna som motivering
och ursäkt om läsaren skulle finna att jag från
och med nu börjar späcka denna
återkommande krönika med egendomliga ord som
spektakel, skådebana, spelrum, spelgång, giv och
insats. De flesta är ålderdomliga, men de har
inte återupptagits för den effektens skull utan
för precisionens, och för att få en avlastning
från de mångtydiga vanligare termerna, som
ändå kommer att komma till riklig användning.
Giv är nytt, men välkänt i kortspel, och har
fått burskap i tidningsspråket med Roosevelt
(”den nya given”); vad kan det betyda annat
än ett konkret sätt att framföra ett skådespel
för publiken. Insats kommer jag när ej annat
4 BLM 1951 11
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
