Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
.get lika långt som från korallrevet till
blåbärsskogen —■ gröna skogen med tunga granar och
doftande pors, ”gagnlösa och sköna riken”,
mossar med tuvlock och dvärgbjörk, dungar
med svamparnas giftröda hattar. I skogen, i
grönskan, vid sjöarnas vattenspegel, under
molnen och fåglarna finner Viola Renvall den
riktiga läkedomen — stigarna att fly på ”från
vardagens alltför stora nödvändighet”,
stigarna som ändå för tillbaka ”hem till dig
själv”. Det är ett kräset valt och fint utformat
evangelium hon bjuder, hennes paradis är ett
paradis av tystnad och ensamhet, en rikedom
av torftiga men djupa sensationer och
stillsamma uppenbarelser. Gåtorna får ordlösa
konkreta svar, värdena får påtagliga,
ofrånkomliga och ovedersägliga former:
stenarnas, svamparnas, det prasslande risets sanning,
de tätvuxna granarnas sanning,
det enda av vikt i världen.
Luftigare, snabbare än hos Viola Renvall ter
sig naturupplevelsen hos Lars Englund i hans
nya mycket tilltalande bok som föreligger i en
lika tilltalande utstyrsel. Dikterna i ”Svala”
har Bj örlings lilla format, men man kan tryggt
betona att poeten alldeles lyckas undgå att
imitera Bj örlings grammatik och komplicerade
associationsteknik. Lars Englunds dikter är
helt och hållet andetag och ljusglimt och ändå
händer det inte sällan att han lyckas ge sina
impressioner en centrallyrisk förtätning.
Formen är så långt det är tänkbart kongenial med
svalornas skri, med vaknande hassellöv, med
kårarnas svep och alarnas prassel och det
snabbt skiftande juniljuset —• sekunden av
sommar:
Bara ett ögonblick, ett ilsnabbt möte
har doften sin friskhet
— stockrosens eller den vilda häggens
Bara ett djupnande andetag, skuggat
av svalornas kust
Innan du tröttnat
är dikten redan förbi —
Ja, innan man tröttnat är dikten redan förbi.
Men kvar dröjer doften av friskhet, av flyktigt
levande, tyngdlös poesi. Lars Englund är redan
en begränsningens mästare och inte sällan en
artist av rang. Åke Janzon
STARK BRYGD
Elsa Forsgren: Resa mellan ensamheter.
Bonniers 1950. 5: 50.
Elsa Forsgren, född i det lapska Vittangi, vill
sammangifta solen med månen och förmå dem
att föda planeten Sona, den kvinnliga sonen
till Sol och Luna. Dit vill hon själv bege sig, i
hopp att återfinna sin släkt och skåda sin
älskade. Symbolen, lekfull och desperat, säger
något om högspänningen hos det häftiga
konstnärstemperament och mycket begåvade Jag
som fått uttryck i debutboken ”Resa mellan
ensamheter”. Till sin helhetskaraktär är den
ett jagutbrott men har många skiftande fasetter
och består av försök i olika stilarter: aforismer,
satirer, polemiker, noveller, sagor och
prosalyrik. Novellen ”Mörker”, från lappländsk
bygd, som målar en blind och utsliten gammal
kvinnas famlande tillvaro, gör ett starkt
intryck. På ett nästan förbluffande sätt har
författarinnan tillämpat Tage Aurells korthuggna
antydningsteknik, men hennes eget
känsloregister är bredare, och ställvis når hon utöver
sin föregångare, exempelvis i episoden med den
blinda och orgelmusiken — vackert,
upprörande och finstämt på ett sätt som griper tag
i en. Hade Aurell aldrig existerat skulle en
novell sådan som ”Mörker” av en nybörjare
vara rena underverket. Nu måste man erinra
sig att han verkligen finns — för att inte göra
sig skyldig till överord. Också
novellfragmentet ”Kondoleans” intresserar, liksom den
intensiva målningen av ensamheten i det
köld-förlamade skolhuset. En trotsig kvinnoprotest
mot ”den manliga överlägeshysterin”
genomgår boken i dess helhet. ”Den oefterrättliga”
är en fanfar som säkert ger återklang i
kvinno-själarna, och vad de unga manliga
recensenterna beträffar, så tycks de långtifrån ha
misshagats av den bravur med vilken protesten
sjungs ut.
Det är en stark trollbrygd Elsa Forsgren har
berett av skilda ingredienser, egna och andras
(den starka påverkbarheten gentemot litterära
inflytanden bör hos en debutant kanske snarare
tolkas positivt än negativt). Hennes
bildska-pande fantasi är rik; icke förgäves åkallar hon
själva älvkungen Oberon. ”Viddernas
vargvind”, de egensinniga lemlarna, snön och
stjärnorna, liksom de våldsamma solsymbolerna,
är personligt upplevda bildelement.
Synpunkter och infall har hon också tillräckligt av.
Utan tvivel är ”Resa mellan ensamheter” en
intressant, rentav märklig debut, som man
inte kan stå likgiltig inför. Vad man tvekar
inför är vissa rena formexperiment, som ofta
ter sig rätt mekaniska och mer är till för ögat
och hjärnan än för själen i dess helhet.
Själv-bespeglingen kan också någon gång bli väl
påträngande. Båda dessa drag,
experimenteran
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
