Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner - Harry L. Schein: Budapest—Stockholm—Hollywood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY SCHEIN
Loch Ness är ett nöje — fast man tyvärr aldrig
får se en skymt av det stora sjöodjuret (vars
existens författaren till läsarens grämelse är
pietetslös nog att hart när betvivla).
Allt är inte historia och geografi i Gierows
bok. Där finns också en intressant analys av
Sivar Arnérs ”Egil”, två större essayer om
Kafka och Thomas Mann och dessutom ett
porträtt av Ingvar Andersson. Det senare är ett
representationsporträtt som snarare föreställer
ett världsrekord i begåvning och lärdom än en
levande människa. Att måla bara con amore e
brio kan naturligtvis någon gång vara
frestande, men resultatet blir lätt så innerligt
ointressant. Intressant är däremot i hög grad kapitlet
om Kafka, framför allt den fint genomförda
studien av parallelliteten mellan Dickens’ ”Martin
Chuzzlewit” och Kafkas ”Amerika”. Likaså
påpekandet att det ”till den ogenomträngliga
labyrinten, denna för Kafka karakteristiska
symbol, finns goda modeller hos den engelske
föregångaren.” En litteraturhistoriker har all
anledning att avundas Gierow dessa
lyckosamma rön och träffande iakttagelser.
Synpunkterna på Thomas Manns ”Doktor Faustus”
är inte genomgående lika träffande. Man
ställer sig litet frågande, när det verkar som om
Gierow ville förlägga Manns intresse för det
demoniska till en mycket sen period i hans liv.
Gierow menar att den stora Dostoj evskij essayn
skulle markera ”den sensationella omkastning,
som han i sena år gjort”, ”det avgörande steget
från ’Lotte in Weimar’ till romanen om Adrian
Leverkiihn”. Detta torde vara en våldsam
överdrift. ”Genie als Krankheit, Krankheit als
Genie” — dessa Thomas Manns ord om
Dosto-j evskij anslår ett ackord som strängt taget
tonar redan i berättelsen om Toni
Budden-brook. Och den demoniska atmosfären är ju
allestädes förefintlig i Thomas Manns verk:
skönhetens morbidezza och dödens skugga i
”Der Tod in Venedig” och ”Tristan”, den
förföriska dödsdriften i ”Der Zauberberg”,
erotiskt förkroppsligad i den sjuka Madame
Chauchat, ideologiskt personifierad i jesuiten
Naphta. Vad ”Lotte in Weimar” beträffar, är
det inte något enbart apolliniskt verk. Den
Goethe som där presenteras i ”Das siebente
Kapitel” är ”elfisch”, en starkt demoniserad
version av den autentiske Goethe. Om Thomas
Mann plötsligt hade skrivit ett slags motsatsfri,
spänningsfri ”Tonio Kroger”, helt ägnad ”livets
förföriska banalitet”, hade man kunnat tala om
en sensationell omkastning. Men han skrev,
följdriktigt, ”Doktor Faustus”.
Åke Janzon
BUDAPEST—STOCKHOLM—HOLLYWOOD
av
HARRY L. SCHEIN
Som föremål för denna artikel ber jag att få
presentera Béla Balåzs, en ungrare som dog
häromåret, men som i sitt biograflösa land
levde ett mirakulöst och fanatiskt filmliv.
Resultatet av detta liv redovisas i ”Der Film”
med undertiteln ”Werden und Wesen einer
neuen Kunst”. Boken kom ut 1949. Då var det
BÖCKER:
Béla Balåzs: Der Film. Globus Verlag. Wien.
FILM:
Den vita katten. Manus efter Walter Ljungquists
roman ”Nycklar till okänt rum”, regi och prod.:
Hasse Ekman.
Allt om eva. Manus och regi: Joseph L. Mankiewicz.
Prod.: Darryl F. Zanuck/Fox.
på författarens breddgrader redan nödvändigt,
att i alla sammanhang, d.v.s. även de som rörde
film, demonstrera sin goda marxistiska vilja.
Hos somliga kan denna marxism vara naturlig
och nödvändig, så t.ex. hos Eisenstein, som
gj orde en brilj ant syntes av film och marxism,
inte därför att det ansågs opportunt, utan
därför att hans syn på film och marxism stod i ett
så intimt beroende av varandra.
Men så väl är det inte hos Balåzs. Hans
socialism verkar för all del inte påtvungen,
men man får det bestämda intrycket att han
var en typisk representant för tjugutalets
idealistiska, intellektuella kommunist med
västerländsk orientering och med ett dominerande
liberalt kulturarv. Balåzs försök att behålla sin
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
