Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Harry L. Schein: Budapest—Stockholm—Hollywood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUDAPEST —STOCKHOLM —HOLLYWOOD
filmatiska integritet under samtidiga
eftergifter åt de nya tidernas hårdare vindar och
bestämdare krav på ideologisk och stilistisk
partidisciplin har misslyckats och hans öde har
blivit det vanliga för dem som försöker sitta
på två stolar samtidigt. Jag tänker härvid
givetvis inte på sådana pinsamma men oundvikliga
tabbar som det välvilliga omnämnandet av
Tito-Jugoslaviens filmer — liksom år 1984
trycker man väl även nu bara en ny och
omredigerad upplaga.
Balåzs har misslyckats med att dra fram
marxismens mest stimulerande aspekter på film
— och det borde inte bara marxisterna vara
ledsna för — och han har misslyckats med att
dölja sin inte helt rättrogna uppskattning av
det som numera anses vara utslag av en
dekadent borgerlighet. Dessa misslyckanden torde
bottna i en bristfällig dialektik och i den
ensidige filmentusiastens okunnighet om annat.
Härvid avses inte så mycket smärre sakfel
som t.ex. att Dreyer anges vara fransman, eller
filmatiska överdrifter som det egendomliga
påståendet att lilmscenariot skulle representera
en ny konstform med litterärt egenvärde.
Betydligt värre är att Balåzs inte lyckats ta vara på
den marxistiskt och enligt min uppfattning
även filmatiskt mest givande aspekten på film,
filmmontaget, så som det uppfattades av
Eisen-stein och på de effekter som Eisenstein på sin tid
avsåg och lyckades att avvinna det. Som god
kommunist såg Eisenstein på konsten ur
funktionell synpunkt och ställde filmen som
uttrycksmedel i en växelverkande
beroendeställning till publiken. Dess värde kunde uttryckas
genom kvoten mellan den uppnådda effekten
och de använda medlen. Montaget blev här ett
ypperligt hjälpmedel, inte bara när det gällde
att genom en lämplig sammanställning av
verklighetsbilder ge filmen dess ideologiska
innehåll (så långt är Balåzs med) utan också när
man ville ge detta ideologiska innehåll en
spekulativt beräknad slagkraft genom att utsätta
publiken för emotionella sensationer. Det är
en långt driven ideologisk tvångsfunktion som
Balåzs inte har förstått.
Genom det rådande politiska trycket har
Balåzs råkat i en delikat situation och hans
försök att lösa den gör ofta ett rörande intryck.
Hans filmkunnande är så stort och av givna
skäl så västorienterat att han naturligtvis inte
kan låta bli att sysselsätta sig med filmstilar
som för tillfället inte är gångbara. Han tycks
för all del ha en äkta motvilja för avantgarde
och besläktade formexperiment, omfattande
Béla Bålazs
abstrakt film (likgiltigt förakt för Eggeling),
surrealistisk film, studier i filmrytm och dyl.
men han är ändå intresserad. Därför skyndar
han sig att hålla med platsens och dagens
sanning, att t.ex. avantgarde är ett symtom på
konstförfallet men tillägger tappert att detta
visserligen är ett obestridligt kulturhistoriskt
faktum men ingen estetisk värdering. Och
eftersom hans filmteorier i stor utsträckning
kretsar kring estetiken, kommer han med den
obetalbara liknelsen att kemins (filmens) lagar
även gäller förruttnelseprocesser och att man
genom ett studium av dessa (den västerländska
filmens ideologiska dekadens) ändå kan göra
värdefulla och lärorika erfarenheter.
Ibland blir han f.ö. mer kommunistisk än
kommunismen själv. Han uppehåller sig t.ex.
vid myten om Greta Garbo och anser på fullaste
allvar att hennes popularitet berodde på att
hennes skönhet till sin natur är vemodig
(riktigt) och därför i grunden oppositionell,
oppositionell mot borgerligheten och därför
revolutionär och progressiv.
Av det hittills anförda torde framgå att
Balåzs som marxistisk konstteoretiker lider av
oklarheter som ingalunda är betingade av
ut-gångssituationen. Detta vet vi just genom det
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
