Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Arnold Ljungdal: Rilkes Duinoelegier: Myt och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNOLD LJUNGDAL
Tag t.ex. en dikt som ”Pantern”. Hur mänga
versifierade utgjutelser har inte tidigare ägnats
åt samma tema — det bak sina galler
inspärrade rovdjuret som rastlöst kretsar fram och
tillbaka i sin bur ■— och hur många poeter har
inte under årens lopp betygat sin medkänsla
med de zoologiska trädgårdarnas fångar. Rilke
har för sin del ingen användning för sådana
försäkringar. Han varken moraliserar eller
beklagar — han bara återger vad han ser. I
gengäld är hans skildring gj ord med en inlevelsens
kraft som i sin koncentrerade intensitet verkar
långt mer skakande än någon predikan. I
Ed-felts tolkning:
PANTERN
Hans blick är trött av alla dessa stänger.
Den fångar inget mera på sin färd.
För honom finns det så långt blicken tränger
blott galler — och bak dessa ingen värld.
Hans smidigt starka steg, den mjuka gången
där han sitt trånga, snåla kretslopp går
är krafters dans omkrig en mitt, där fången
en halvt bedövad, väldig vilja står.
Blott sällan kan det underbara hända
att någon bild går in i hans pupill,
går genom lemmarna, de stilla, spända —
och hör i hjärtat upp att vara till.
Dikten har — med full rätt — betecknats som
klassisk. Men den är för ingen del
ensamstående. Det finns i ”Nya dikter” en hel rad poem
av samma stränga objektivitet i uppbyggnaden
som utan vidare förtjänar att ställas vid sidan
av det bästa som den tyska litteraturen har att
uppvisa på området — ”Den förlorade sonen”,
”L’ange du méridien”, ”Eva”, ”Kärlekssång”,
”En profet”, ”Kretisk Artemis”, ”Den älskades
död”, ”Sång från havet” och andra.
Överhuvudtaget representerar samlingen som helhet en
konstnärlig höj dpunkt i Rilkes produktion som
aldrig skulle komma att överträffas, hur mycket
rikare och mer sammansatt hans senare
diktning än må te sig. Med så mycket större
förvåning måste man konstatera den kallsinthet
med vilken verket mottogs av samtiden.
Publiken saknade de mjuka och insmickrande
ton
fallen i hans ungdomsvers medan kritiken
stöttes tillbaka av det många gånger makabra
motivvalet och de naturalistiska detaljerna i
bildspråket. Ellen Key som kanske mer än någon
annan bidragit till hans tidiga berömmelse
uttalade öppet sitt misshag och förutsade i ett
till-lägg till sin kort efteråt i bokform omtryckta
rilkeessä att han snart skulle vara död som
skald.
3
Det var inte långt ifrån att hon hade blivit
sannspådd. I själva verket betecknar
offentliggörandet av ”Nya dikter” inledningen till en
djupgående kris i Rilkes liv som skulle få
vidsträckta verkningar och för en lång tid framåt
komma hans lyriska produktion att så gott som
helt avstanna. Förändringen inträder
visserligen inte omedelbart. Åren närmast efter ”Nya
dikter” finner vi honom ivrigt sysselsatt med
arbetet på den redan nämnda självbiografiska
romanen och även om ingivelsen därmed
transformerats till prosans område, så tycks den i
varje fall tills vidare fungera relativt
tillfredsställande. Men sedan ”Malte Laurids Brigge”
avslutats och 1910 utkommit i bokform följer
en djup tystnad som sträcker sig över betydligt
mer än ett årtionde och som — med undantag
för ett par tillfällighetssaker och mindre viktiga
översättningar — bryts först 1923 med
publiceringen av ”Duinoelegierna” och ”Sonetter till
Orfevs”. Rilke känner sig inte bara trött och
missmodig, han är utskriven, förbrukad, slut.
Man kan tvista om anledningen till denna
plötsligt inträdande bottenfrysning av den
poetiska ingivelsen. Att det oförstående mottagande
som kommit ”Nya dikter” till del ingår i
processen som en bidragande orsak förefaller
sannolikt, ehuru Rilke själv iakttar en
anmärkningsvärd förtegenhet på den punkten. Men de
utslagsgivande faktorerna är otvivelaktigt av inre
natur och sammanhänger med det konstnärliga
skapandets egen problematik. Å den ena sidan
hade Rilke i ”Nya dikter” drivit sitt formella
mästerskap inom den deskriptiva lyriken till en
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
