Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Elisabeth Tykesson: Bakom stängsel. En orientering i den frikyrkliga romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH TYKESSON
BAKOM STÄNGSEL
En orientering i den frikyrkliga romanen
Det är tydligt att den svenska frikyrkliga
litteraturen ganska länge har befunnit sig i ett
krisartat tillstånd. Att det på flera håll inom
den uppstått missnöj eshärdar, som tycks ha
bulnat och ömmat särskilt svårt under den sist
förlidna bokhösten. För den som saknar direkta
personliga informationer är det inte lätt att
avgöra, om det var fil. mag. Allan Hofgrens
artikel ”Billig litteratur” i Svenska Morgonbladet
på hösten 1950, som kom bölden att spricka.
Om varet redan tidigare hade börjat sippra
ut. Eller om den öppna eruptionen, som under
sista hälften av november och under hela
december kom till synes i Svenska Morgonbladets
spalter och som tycks ha nått kulmen vid en
diskussion i Frikyrkliga
Pressmannaföreningen, skulle ha inträffat även utan magister
Hofgrens lilla nålstick.
”Romanerne skada helt säkert själen,
åtminstone göra de sinnet fåfängligt, och detta är illa
nog. Om verldsbarnen sjelfve förskaffa sig
tillgång på sådan oduglig läsning, så är det godt,
att vi ej hafva någon del deri.” Så lär Peter
Lorentz Sellergren ha skrivit en gång. Och
trots att frikyrkliga förlag sedan dess hunnit
med en omfattande utgivning av bl.a. en hel
del romanliknande böcker, så är inställningen
ännu i dag på sina håll i grunden oförändrad.
Den skarpa uppdelningen av mänskligheten i
”vi” och ”verldsbarnen” kvarstår. ”Vi kristna”
skriver Allan Hofgren. ”Vi kristna” och ”dessa
människor” d.v.s. författare och förläggare
utanför de frikyrkliga församlingarnas
gränser. Och han ber med anledning av den enquéte
som Bonniers Litterära Magasin i fjor
publicerade i sitt aprilnummer och som var betitlad
”Vill folk läsa god litteratur?”, att få veta vad
BLM egentligen menar med ”god litteratur”.
Själv säger han sig vara övertygad om att
”konstnärligt goda böcker” egentligen betyder
”formellt ’konstnärligt goda’ men dåliga ur
innehållssynpunkt, ur moralisk synpunkt”. Han
plockar ut en rad romaner ur de billighetsserier,
som är avsedda att spridas — som BLM
formulerar det — ”till människor, som förut haft
kontakt endast med den populäraste
underhållning”. Han finner sexualitet, både normal och
abnorm, äktenskapsbrott, fri kärlek, svordomar
och andra icke specificerade råheter,
alltsam-man saker, som han inte anser presentabla i
tryck. Han finner det bevisat, att ett så dåligt
träd som ”dessa människor” inte är i stånd att
bära frukt i form av god litteratur. Och han
frågar: ”Hur länge skall det dröja, innan de
kristna förlagen gemensamt ger ut
billighets-upplagor av god litteratur? Både skön och icke
skön.”
Den därpå följande debatten kom i stort sett
att variera det tema magister Hofgren spelat
upp, den kom att gälla frågan om kristendom
och realism samt frågan om författarens ansvar
inför sina läsare. För den som från en lugn plats
ganska långt utanför det staket, som skiljer de
frikyrkliga kristna från världen i övrigt,
avlyssnade diskussionen, föreföll det emellertid
som om de tvistande snarare pratade förbi
varandra än med varandra. Motståndarna till
realismen tycktes med ordet realism enbart mena
de sexuella inslag som finns i den världsliga
romanen och som trots den öppet erkända
censur, som utövas från de frikyrkliga
förlagens sida, också partiellt börjat smyga sig in
i den frikyrkliga litteraturen. De som talade för
större realism menade däremot med detta ord
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
