Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Elisabeth Tykesson: Bakom stängsel. En orientering i den frikyrkliga romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH TYKESSON
något betydligt mera allsidigt, de menade en
mera verklighetstrogen psykologi, en fördjupad
ärlighet, en större skärpa i uppfattningen av
vad som i grunden är verkligt i det som ser ut
som verklighet.
Om man skall döma av de svenska romaner,
som under de senaste åren kommit ut på
frikyrkliga förlag, så är den frikyrkliga svenska
litteraturen i stort sett en stagnerad litteratur,
en bakåtblickande litteratur, som till en
betydande del är stelnad i formler och schabloner
och som söker sin styrka och inspiration i det
förflutna, inte i nuet eller framtiden. Den rena
uppbyggelseberättelsen är talrikt representerad.
Den arbetar med vissa stående konflikter, som
utvecklar sig efter bestämda regler och kräver
ett stående typgalleri. Och typerna har gamla
anor även om de numera kan heta Britta och
Erik och åker cykel till dansbanan. Den
lättsinnige ynglingen har en gång stått på scenen i
Lillos ”George Barnwell”, den ogudaktiga
familjen är i släkt med Bunyans mr Badman,
frikyrkopastorn har varit en kättare med bibeln i
fickan och bålet i framtidsperspektiv, den
nästan alltid något skumme och ibland rentav
skurkaktige statskyrkoprästen har
ursprungligen varit en mäktig katolsk prelat eller en liten
snuskig pater. Uppbyggelseberättelsen är en
konstart som lever efter sina egna lagar liksom
commedia delParte och liksom marionettspelen.
Och den kan inte bedömas efter samma normer
som den realistiska romanen. På sin höjd kan
det sägas om den svenska
uppbyggelseberättelsen, att den har mist kontur och skärpa, att den
har blivit nött och att den har förlorat den
kvickhet och det goda humör, som kom
människorna att strömma till det gathörn där en
liten munk stod och predikade och som i en
senare tid gjorde Spurgeons berättelser så
populära. Bokrecensenten har inte lov att leta efter
realism när Ingvar Irdalen i ”Fria vingar”
(Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 1950)
predikar storstaden Stockholms syndighet och den
friska landsbygdens förträfflighet. När Robert
Andersson i ”Kring offerstenen”
(Missionsförbundet 1948) lägger ut temat ”man ska inte
gifta sig för pengar”. Eller när Ossian Carlsson
i ”Fången på Stigmansön” (EFS 1948), Tore
Nilsson i ”Såsom ett blomster på marken”
(EFS 1948) och Erik Bernspång i ”Röster i
natten” (EFS 1949) respektive låter en
stiftelsepastor omvända en spritsmugglare, visar hur
det går när en himmelens brud sviker sin
kallelse och gifter sig av köttslig lust med ett
världens barn, kontrasterar en god och en ond
familj med varandra. Men den som av obotlig
vana fiskar efter sanningens pärlor finner
också i denna stelnade formellitteratur sådant,
som just i denna omgivning griper med
sällsam styrka. Ett ögonblicks klarsyn hos
författaren, en vardagsdetalj eller en självhörd replik.
Särskilt till Tore Nilsson finns det kanske en
och annan, som skulle vilja säga: ”Låt oss få
mer av detta, det är verklighet och det är något
som Ni kan.” En man står ensam på fjället med
en dödsskadad hund, två renar har trasslat
hornen in i varandra och tråder en dödsdans till
dess törsten och korparna gör slut på dem. Med
episoder som dessa har Tore Nilsson tagit
steget ut ur formellitteraturen och in i den levande
litteraturens värld.
Också i böcker, som har mera av modern
romanprägel över sig och som har tydliga
pretentioner på att vara verklighetsskildringar,
står typgalleriet från uppbyggelseberättelsen
helt eller delvis kvar. Man kan också ibland
få det intrycket att de egentligen har skrivits
för 50 å 60 år sedan och att de sedermera av
nya författare har blivit överflyttade till
nutiden och nödtorftigt utrustats med moderna
accessoarer i form av bilar, radioapparater och
pingstförsamlingar. Och även om psykologi inte
just är någonting som har uppfunnits av den
nuvarande generationen, så är vissa författares
oförmåga att genomskåda sina egna reaktioner
något som tyder på att de inte ens flyktigt tagit
del av den flod av populärpsykologi, som
numera översvämmar jorden. Tre böcker med
ämnen hämtade från nutida frikyrkligt
församlingsliv har det gemensamt att de, trots att de är
späckade med religiösa tankar, som
ursprungligen tänkts av större religiösa personligheter
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
