Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Elisabeth Tykesson: Bakom stängsel. En orientering i den frikyrkliga romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH TYKESSON
svenska litteraturen en tjänst. Författare som
Wiktor Norin och Ruben Nyström har här
funnit en guldåder, som bör kunna myntas ut
under många år och som bör kunna bearbetas
på djupet och inte som nu bara på bredden.
Längs norrländska landsvägar går
Himlaprin-sen Jon Svensson och talar med ”Far” och
sjunger den visa, som är hans signaturmelodi.
Jag är en fattig missionär
men Gud kan göra riker
han har de sina alltid kär
och gör dem med sig liker.
Ty prisom högt vår själavän,
som varit och är med oss än
samt hjälper de elända.
Man samlas till möten i bondstugor och på
torpställen, trots att det kan kosta fängelse,
böter och landsförvisning, profetgestalter
skymtar i flackande sken, luften är tjock av svett och
gråt, många blir frälsta och beslutar att gå
hem och slå brännvinspannan i kras. Somliga
präster sluter sig till rörelsen, andra sätter
länsman och knektarna på de troende. Stora
slagsmål etableras, fångskjutsarna ilar på vägarna.
Och uppe i Hälsingland drar Erik Jansson, den
galne profeten omkring och tänder bokbål av
böndernas gamla andaktsböcker, Luther, Arndt
och Nohrborg. — Det är Wiktor Norin, som
tycks ha inmutat den norrländska väckelsen
för sin räkning, först i ”Himlaprinsen”
(Lindblads 1948), sedan i ”Havet sjunger”
(Gum-messons 1949) och nu senast i ”Drömmen om
Kanaan” (Gummessons 1950). Han har en
oslipad, ursprunglig, festligt flödande
berättar-gåva. Han har sinne för psykiska skeenden och
för både själsliga och kroppsliga realiteter.
Han väjer inte för det mänskliga och när han
leker den kyske Josef så märks det att det är av
ansvarsskäl och inte därför att han har något
fel på den inre sekretionen. Hans stil är ibland
kraftig och träffande, ibland matt refererande.
Den skämmes av hudknottrande stilbrytningar
och av en bristande disciplin.
Ruben Nyström skriver i ”Helga på
Högstena” (Missionsförbundet 1950) om den första
baptistmissionen i Halland. Han står inte
No
rin efter i drastisk kraft och inte heller i
förmåga att framställa det burleskt pittoreska.
Liksom Norin har han sinne för psykologi och för
det som heter själanöd. Men han framlägger
sina rön i mera dämpad ton. Ansvarsgränsen
för det sexuella har han flyttat en god bit åt
den världsliga romanens håll till. Hans
människoskildring är enkel men levande och roande,
det finns hos honom ansatser till en
känslo-kultur, som eljest är så gott som obefintlig i
den frikyrkliga romanen, hans stil fast och god
ehuru här och där fläckad av ärvda slappheter
och sentimentaliteter. —Om Gustaf Kihlströms
lilla bok ”Predikantfrun” (EFS 1949) gäller
detsamma som om Lotta Svärd, Har man
kanske lust att dra på munnen åt den
ohjälpligt naiva kärlekshistoria som utgör dess röda
tråd, så har man säkerligen också lust att hedra
den för de bilder den ger från kretsar som
tillhörde det hyper-lutheranska s. k.
”norrlands-läseriet” och från den första metodistmissionen
i Norrland på den tiden då en kolportör
verkligen var en kolportör, dvs. en bokspridare som
gick omkring med sin bokbörda på ryggen.
Det är mycket den okunnige och
utanförstående kan få lära sig av dessa frikyrkliga
romaner. C. O. Rosenius’ centrala plats i den svenska
frikyrklighetens historia. Hur den
organiserade metodismen har utvecklats till höger om
honom, hur till vänster om honom en grupp
avsöndrat sig, som senare gett material till
baptismen. Hur rakt ner traditionerna från
Rosenius förts vidare av Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen, ur vilken senare med P. P.
Waldenström Svenska Missionsförbundet kluvits ut.
Hur pingstvännerna brutit sig ut ur baptismen.
Vilken ställning de olika arterna av
frikyrklighet intar till dopet och nattvarden. Vilken
ställning de intar till den plötsliga s. k.
”metodis-tiska” omvändelsen. Hur ytterligt farliga de
tidiga läsarna ansågs vara, riskabla för hela sin
omgivning och jämställda med sådant dåligt
folk som socialister, nykterister och mormoner.
Det kan också bli mycket den utanförstående
kan få att fundera över. Om synden t.ex., är
världen representerad av snus, brännvin, dans,
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
