Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Elisabeth Tykesson: Bakom stängsel. En orientering i den frikyrkliga romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAKOM STÄNGSEL
idrott, biografer, radioapparater och romaner?
Eller om den är egoismen inom människan.
Eller om den är det att människan inte har fått
kontakt med och knutit förbindelse med något,
som är nödvändigt för själens liv. Och det
uppstår ett önskemål att dessa frikyrkliga författare
ville försöka översätta till modernt språk hela
denna religiösa terminologi, vars konkreta och
reella innehåll under tidernas lopp har blivit
bortglömt av många och som framför allt aldrig
har blivit inlärt av de flesta. Omvändelse,
helgelse, frälsning och nåd, det är ord, som har
djup och verklighetstung innebörd och som
borde kunna göras begripliga för en bred
publik. För att nu inte tala om termer som ”möta
Jesus” eller ”giva Gud sitt ja”.
Eivind Berggrav har i ”Kropp och själ i
karaktärsliv och Gudsliv” återgett en del
erfarenheter, som gjorts av psykologen Jung, och
som denne dels publicerat i tryck och dels
muntligen diskuterat med Berggrav. ■— När en
människa genom analys blir befriad från
undermedvetna komplex och hämningar, när en psykisk
böld brister, så lösgöres bunden psykisk energi.
Denna frigjorda energi kan komma det
medvetna jaget till godo, och i så fall skapas en
självbeundrande, självförgudande människa,
”ett jag besatt av sig självt”. Men energin kan
också gå till något som Jung kallar ”der
Mittel-punkt der Persönlichkeit” och som han
trevande benämner själen. Han använder också
ordet Gud, han är tvingad till det, säger han.
Jung menar att det är först när människans
psykiska energi strömmar till detta, som är Gud,
själ, ”Mittelpunkt der Persönlichkeit” som hon
blir vad han kallar en individ. Och detta, säger
Berggrav, detta att bli löst ur undermedvetna
krafters våld och knytas till något som Jung
benämner ”extra-mundant” och som Berggrav
själv väljer att kalla ”utom-psykiskt”, det heter
i kristendomen att bli frälst. Berggrav
sammanställer också Jungs erfarenheter med Luthers
gamla indelning av människan i kropp, själ och
ande, soma, psyke och pneuma och återger
Luthers definitioner. Pneuma är den högsta,
dju-pasté, ädlaste delen av människan, som gör att
Wiktor Norin
hon kan uppfatta det osynliga, obegripliga,
eviga: Den är kort sagt det hus vari tron och
Guds ord bor. Psyke är denna pneuma sedd från
natursidan, nämligen allt sådant som förnuftet
fattar och kan mäta. I psyken är förnuftet det
stora ljuset, i anden är det tron, som är ljuset.
Det har sagts åtskilliga gånger av olika
personer, att det i den religiösa upplevelsen endast
är själva upplevelsen, som är tillgänglig för
psykologin. Endast det som sker i psyken. Det som
ligger bakom, dvs. tron, är något som
undandrar sig allt psykologiskt bedömande. Alla som
har tro vet vad det är. En ständig kraftström,
att ha nått fram till det som tillfredsställer, att
aldrig vara ensam i en förtvivlad längtan, att
inte hungra och törsta, att alltid ha ett hem, om
också i yttre mening finns endast svält och
ruiner. Den som tror har allt detta och kanske
mera därtill, allt detta som vi andra bittert får
sakna och som ingen ansträngning kan skaffa
oss. Och det förblir alltid en olovlighet att
ut
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
