Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Elisabeth Tykesson: Bakom stängsel. En orientering i den frikyrkliga romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH TYKESSON
ifrån psykologiska bedömningsgrunder säga
någonting om trons rimlighet eller orimlighet.
Detta är något som måste fastslås så fort det
gäller litterärt bedömande av religiös litteratur.
Upplevelsen däremot, den själsliga
återspeglingen av någonting utompsykiskt, sorterar
under psykologins jurisdiktion. Därför har en
bokrecensent full rätt att säga att en så och så
beskaffad religiös upplevelse är orimlig, när
den uppleves av den eller den diktade figuren.
Om t. ex. upplevelsen är cyklotymt betonad och
figuren schizotymt tecknad.
När det gäller en värdesättning av den
religiösa upplevelsen tycks emellertid pendeln
återigen svänga över mot förbjudet område. Den
religiösa upplevelsen kan vara att se syner och
ljusvisioner, att höra röster, att tala med tungor.
Den kan bestå i en plötslig, våldsam
känslo-omvälvning, en plötslig tankeförskjutning, en
plötslig handlingsimpuls. Och den kan också
bestå av ett lugnt konstaterande av att någonting
har mognat. Vilket som är finast och vilket som
innebär en ”riktig” omvändelse tycks inte angå
bokrecensenten. I frikyrkliga kretsar, där denna
fråga av litteraturen att döma ivrigt diskuterats
under årens lopp, och där människor pinats och
ängslats under försök att passa in sina
upplevelser i auktoriserade schabloner, tycks man
numera lägga mest vikt vid det som kommer
efteråt, nämligen livet i kärlek till nästan. De
verkligt extatiska fenomenen omhuldas, litterärt sett
åtminstone, endast av pingstvännerna och av
den av de svenska baptistgrupperna, som har
sitt centrum i Örebro. I Knut Sjöbergs ”Guds
kvarnar”, som utgår från Örebrobaptisternas
led, ”faller” Anden så kraftigt att deltagarna i
ett möte tycker att bönhuset skakar. Hos
pingstvännerna i Förlaget Filadelfias böcker talar
man med tungor och undfår andedop, man ser
syner och badar i himmelskt ljus. Det religiösa
njutningsmomentet, lyckomomentet, är också
starkt betonat i några av dessa böcker. ”Ett
lyckligt liv” (Filadelfia 1950) heter en ganska
diger roman, som skildrar hur en norsk lärare
via oxford utvecklas till svensk pingstpredikant,
och som är författad av Rolf och Lina Wiström.
Och ”Den nya lyckan” (Filadelfia 1950) är
titeln på Ludvig Lundquists skildring av en
drinkares omvändelse.
Det finns svenska författare, t. ex. Sivar
Ar-nér och Olle Hedberg, som genom att envist
peka på sådant i de psykiska skeendena, som
förutsätter någonting utom-psykiskt, har fått
sina läsare att fästa blicken på de trådar, som
från den mänskliga själen synes leda in i trons
hus. Men av de frikyrkliga författarna finns
det, om man skall döma efter de böcker som
under de senaste åren kommit ut på
frikyrkliga förlag, endast två, som har förmått utföra
något, som i viss grad liknar detta. Veteranen
Gunnar Wahlström och debutanten Ann-Marie
Deverth. Det ligger något vant och tränat över
Ann-Marie Deverths ”Vandring mot dag”
(Gummessons 1950), som på ett egendomligt
sätt motsäger baksidans upplysning att boken
är ett debutarbete. Stilen är spänstig och
genomskinlig, anknytningen till franska litterära
traditioner tydlig, psykologin vittnar om
beläsenhet. Det som från litterär synpunkt skämmer
boken är den alltför tydliga avsikten samt de
långa och tröttsamma debatter, som
författarinnan inte riktigt har förmått sammansmälta med
handlingens gång. Temat är en ung katolsk
kyrkoherdes väg från Lacordaire och
nykatolicismen, från en fordran på fullständig
underkastelse under kyrkan, fram till tro på ett
personligt gudsförhållande i pietistisk anda och en
plötslig, allt omvälvande ”frälsning” i svensk
frikyrklig stil. Ann-Marie Deverth får under
utvecklandet av detta tema också med en hel
del annat. Skuggig och sval fransk
prästgårds-idyll, ett besök i den moraliska upprustningens
Caux, på en gång försiktigt och livligt målat, ett
besök i det ockuperade Tyskland. Och något,
som i frireligiöst sammanhang förefaller
utomordentligt djärvt, den unge prästens tysta,
intensiva, på alla yttre händelser blottade
kärlekshistoria med en sjuttonårig pojke.
”Ängestens vita fågel” slår med vingarna i
den ena av de båda psykologiska romaner
Gunnar Wahlström har kommit med de senaste
åren. Och författaren lyckas verkligen ge
läsa
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
