Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Elisabeth Tykesson: Bakom stängsel. En orientering i den frikyrkliga romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAKOM STÄNGSEL
ren det intrycket, att det är evighetens luft, som
håller den svävande. ”Ångesten och
meningslösheten att vara människa”, det är detta som
”Hjärtat söker väg” (Missionsförbundet 1950)
handlar om. Ett hem som så många andra, där
det finns en klyfta, som inte syns, bara märks.
En hustru, som skriver några korta, av smärtan
frampressade dagboksanteckningar om sin lust
att ropa ut hur ett äktenskap kan se ut inifrån,
om sin längtan att hos mannen möta en sj äl och
inte bara en kropp, om detta att hon ibland får
för sig att hennes man inte har någon själ
längre, om sin egen själ, som har dött och som
ligger och förpestar hennes liv, om skräck,
ensamhet och övermäktiga psykiska plågor. En
man, som skakad av hustruns självmord för
första gången sätter sig ner och inför sig själv
erkänner sin kalla strebernatur, som sprättar
upp och lägger isär hela sitt liv, från den
frikyrkliga barndomen till den nuvarande
tillvaron som ateistisk folkskollärare, kommunal
förtroendeman, pamp i allahanda styrelser. Ett
par barn, som vid vuxen ålder reagerar
våldsamt mot allt detta i hemmet, som inte förrän
i sena år har gått upp till ytan, men som har
förstört den enas alla livsmöjligheter och hållit
på att förstöra den andres. Boken är
välkompo-nerad, stilen enkel och fläckfri, de båda
skrivande personerna väl karakteriserade,
psykologin modig och klar. — ”En människas väg”
(Missionsförbundet 1948) var en mattare bok
och visade Gunnar Wahlström från en sida, som
är en aning ofördelaktigare. Den gav brokiga
och realistiska bilder från en flickas uppväxt i
Klarakvarteret i Stockholm och från hennes
tjänstgöring som sjuksköterska på ett engelskt
sjukhus i det ockuperade Tyskland. Och den
berättade stillsamt och dämpat om hennes väg
från religiös likgiltighet till öppet bekänd,
positiv kristendom. Men stilen var oj ämn och ibland
smyckad med en blomma från
uppbyggelsebe-rättelsen, psykologin hade en viss motvilj a mot
att gräva djupt, och det låg någonting av
sockeridealism och av alltför nymorgnad
kulturbeundran över hela boken. Och den var en liten
smula moraliskt oärlig.
Gunnar Wahlström
I en av de artiklar, som under hösten
publicerades i Svenska Morgonbladet, ”Det
Litterära samvetet”, påstår artikelförfattaren, Joh.
Gustafsson, att det är omöjligt att finna någon
skillnad mellan en målning av sexualakter i ord
och ett återgivande av dem i bild. Varför skall
då det ena kallas konst under det att det andra
kallas pornografi? Drunknar inte det
konstnärliga i sådana skildringar i de associationer de
väcker till liv? — Nu blir det visserligen Joh.
Gustafssons privatsak vilka associationer
skildringen av en sexualakt framkallar hos honom.
Men ett svar på hans fråga ligger ändå så nära
till hands, att han själv borde ha kunnat finna
det. Det är detta: I en framställning i bild av en
sexualakt kan aldrig det verkligt betydelsefulla
komma med, det som sker i det som kan kallas
själen och det som sker i det som kan kallas
anden. I en skildring i ord kan detta sägas eller
antydas. Detta som är kärleken. Det finns
författare, som är pornografer och som i det
kroppsliga skeendet inte ser någonting, som går
utöver detta kroppsliga. Och det finns förfat-
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
