- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XX. 1951 /
216

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Ebbe Linde: Teaterkrönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATERKRÖNIKA

Men här står jag, det sanna fenomenet,
den erkända skulden! — och ryker av blod:
kopplarblod och lumpsamlarblod —
brottet, klart, genomskinligt_vad i helvete väntar
ni på?”

Däcksklass och salongsklass, alla passagerare
välkomna, litet olika vy uppifrån och nerifrån,
men alla nöjda, tut, båten går.

Den enda som nöjet grumlas för är väl den
som kommer att reflektera just över momentet
av spekulation i den frejdiga Fryska legeringen
mellan charmigt och skönt, platt och sofistiskt.
Han kan lätt vädra i blandningen något
obehagligt, för vilket ”överkultur” eller
”förkonstling” inte vore opassande namn; och
”intellektuell kladdighet” ett strängare och tredje.

Hur har denna säregna stil utbildats? —
Personliga händighetsfaktorer får förutsättas, men
annars är det nog traditionen från Oxfords
”scholar plays”, den mera förfinade
motsvarigheten till vår akademiska ”spexanda”, som i
och med Fry för första gången burits ut och
anpassats för en mindre speciell publik.

Alltid har han inte skrivit så. Född 1907
övergav han först sin tilltänkta lärarbana för
sekreterar- och beställningsjobb vid
teaterföretag och drev också någon tid som egen
företagare The Playhouse i Oxford. Det tidigaste
arbete av hans hand som han ansett värt att nu
efteråt låta trycka är ett helgonspel ”Pojken
med kärra” (”The Boy With a Cart”), om
tiggargossen Cuthman som drog sin gamla mor
längs vägarna i södra England och enligt ett
avlagt löfte började med egna händer bygga
en kyrka på den plats där dragvidjorna brast.
Det blev kyrkan i Steyning, den första i Sussex.
Underverk inträffar, folk som söker hindra
bygget tvingas själva arbeta med eller blåses
bort av en virvelvind, och när krafterna inte
förslår skjuter timmermannen Jesus’ egen hand
den stora takbjälken tillrätta. Det hela är
upplagt för kyrkouppförande med talkör, utan
dekorationer, och vann också tacksam lokal
publik; genomgående på orimmad vers,
styckevis ett slags hendekasyllabisk blankvers, men
mycket fritt avkortad eller förlängd när så
passar och behagar, en karaktär som Frys
scenspråk sedan behållit intill ”Venus Observed”,
där blankversmönstret knappt är urskiljbart
mera.

Inflytandet på ”Pojken med kärra” från
Eliots ”Mordet i katedralen” har ofta påpekats.
Men det sträcker sig mest till impuls och plan,
mindre till det poetiska idiomet. Redan här
finner man, fast mindre tätt sammangyttrade

än de senare blir, de typiskt Fryska metaforiska
vändningarna. När Cuthman skall uttrycka att
han, som man vanligen säger, skulle vilja
sjunka genom jorden, så säger han att han
skulle vilja ”slå igen som en tusensköna när
kvällen kommer och slappna in bland gräset”;
sina misstrogna känslor inför det oerhörda
budskapet om sin fars död uttrycker han genom att
säga ”ni knäcker solen över knäna om ni vill
säga att min far är död”, o.s.v. Men i den plana
texten mellan sådana bestickande gongorismer
finner man också något annat, en naiv enkelhet,
rent av en innerlighet, som tyvärr saknar
motstycke inte bara i ”Mordet i katedralen” utan
också i Frys senare verk.

Den första pjäs han kom till London med var
just ”Kärleksgåvan” (”A Phoenix Too
Fre-quent”) 1945, ett återberättande i den
studentikospoetiska stilen av Petronius’ anekdot om
änkan i Ephesus, som först sörjer sin man så
hon vill svälta ihjäl i hans gravvalv, men som
så fort en annan karl har dykt upp tröstar sig
till den grad att hon lämnar ut makens lik att
hängas. (Samma historia har dramatiserats
bl.a. av Lessing, och nyligen, samtidigt med
Fry, av belgaren Georges Sion.) Pjäsens
engelska titel är efter ett epigram av Martialis, och
syftar förstås på kärleken. Det blev Frys första
stora Londonsuccés, men det verkar som han
endast motvilligt låtit den bestämma kursen,
och till en början hade svårt att släppa det mer
sakralt betonade. Som huvudprogram för
Edin-burghfestivalen 1948 levererade han sålunda
ett Mosesdrama om den inre kallelsen. ”Den
förstfödde” (”The Firstborn”). Det var samma
plattform som ett år senare bar ut Eliots ”The
Cocktailparty” till världsseger. Och till
motivkretsen från ”The Boy With a Cart”,
brytningstiden mellan kristendom och hedendom i
England, återgick han i ”Tor; med änglar” (”Thor,
With Ängels”). Men det som upprepade den
stora framgången hos kritik som publik, det
var den egensinniga komedien från
häxbrän-ningarnas tid. ”The Lady’s Not For Burning”,
en vårkomedi med en aprildags skyar och
osäkra glans i växling, om man får tro hans
egna ord och den spelas som han vill ha det
själv; fullföljd med ”höstkomedien” ”Venus
Observed”, där doften av dimma, mogen frukt
och ruttnade löv är avsedd att kontrastera mot
”the uncertain glory of an April day” i den
förra pjäsen. Senare har han bearbetat
Anouilhs ”L’ Invitation au Chåteau” för
engelskt bruk och givit sig i kast med ett historiskt
skådespel om Henrik II.

216

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1951/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free