Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Ebbe Linde: Teaterkrönika - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
när han behåller det för egen del sprids allmän
lycka. Sture Ericson hade skött regin och stod
också för starkaste insatsen som en romantisk
och olycklig musiker; att nämna är även Sten
Hedlund, advokaten, och unga Erna Groth.
Gordon Löwenadler kan kanske avslöja sig
som en utmärkt skådespelare, den dag vi får se
honom som neger eller Caliban. Som älskare
är han ingen reklam för släkten.
Marcel Aymés ”Clérambard”, som
anmäldes från Malmö i novembernumret, spelade
upp på Nya Teatern den 1 febr, med Georg
Rydeberg i titelrollen. Föreställningen var inte
mindre gedigen än den i Malmö, men trots
Gunn Wållgrens festliga sköka kanske inte
riktigt lika rolig. Framför allt saknade man
skaran av de tre borgerliga systrarna, såsom den
var förkroppsligad i Malmö. Eva Henning har
lagt huvudstadens befolkning för sina fötter
som ”Drömflickan” på Intiman (2 febr.) och
Alice Eklund som ”Jane” har gjort detsamma
i Hälsingborg, där man litar på gamla märken.
Inga Tidblad har fått duka
födelsedagssmör-gåsbord på sin suveräna shakespearekonst på
Lilla Dramaten (27 jan.) och Kolbjörn
Knud-sen har turnerat i Västsverige med en frisk
uppläsning av ”Peer Gynt”. På Intiman i
Malmö har Maths Johansson fört en skara
ungdomar i dansen i Grevenius’ ”Vi tre debutera”
(8 febr.) Det har trots det annars magra
svenska pjäsinslaget varit en ovanligt rik
teatermånad, och de intermittenta ropen om
stadsteatrarnas förgubbning och om döda
snäckhus har klingat mer än vanligt mekaniska
och ekolösa, där de seglat ut i vinterrymden.
BOKRECENSIONER
FRÅN TRE ÅRTUSENDEN
Erik Blomberg: Hägerboet. Kinesisk lyrik på
svenska. Norstedts 1950. 7: 50.
”Innan man börjar arbetet på en konstbok
måste inspirationen näras genom betraktande
av moln och vattenfall eller iakttagande av
blommor och fåglar, eller också bör den
framkallas genom vandringar i naturen, genom
gnolande av melodier eller genom att bränna
rökelse eller dricka te...” Dessa rader hos
den vise 1700-talsmästaren Wang Yiian ger inte
bara en föreställning om vilken vikt man i
Kina alltid fäst vid inspirationen, som man
kallar ”andens genljud”, de ger också en åskådlig
uppfattning om de elementära företeelser som
ständigt förknippas med begreppet skönhet i
kinesiskt måleri och kinesisk lyrik. Medan
västerländsk bildkonst i utomordentligt hög grad
domineras av människogestaltningens,
kropps-gestaltningens problem, medan den
västerländska diktningen i nästan lika stor
utsträckning har människans apparitioner och
karaktärer i centrum, så har den kinesiska kulturens
estetik en oändligt mycket tyngdlösare och
luftigare målsättning. Det gällde för den klassiska
kinesiska konsten (det må nu vara
tuschmålningar eller dikter) att göra sig till herre över
den ”dammhölj da” världen. Moln och
vatten
fall, blommor och fåglar, det atmosfäriska, det
flyktiga, det föränderliga är det eviga staffaget,
skönhetens eviga instrument i kinesisk konst.
Jag plockar krysantemumen under häckarna i öster
och kastar en blick på sommarens fjärrgröna berg.
Luften är frisk häruppe vid dagens slut:
två och två flyger fåglarna hem till sitt bo.
I sådana ting ligger kanske en mening fördold,
när vi vill tolka den finner vi inga ord.
Så skriver T’ao Ch’ien i en av de dikter som
Erik Blomberg presenterar i sin nya samling
kinesiska tolkningar. T’ao Ch’ien, som levde
för ungefär femtonhundra år sedan, räknas
som den störste av de taoistiska poeterna, och
det filosofiska perspektivet blir i hans dikter
ofta lätt accentuerat. Men den tanke han ger
ord efter att med några snabba välberäknade
penseldrag ha tecknat naturintrycken under sin
meditation ”i sådana ting ligger kanske en
mening fördold” har han strängt taget
gemensam med alla kinesiska poeter av rang, alla som
lyssnat till ”andens genljud”. Den
frihets-älskande individualisten, som dragit sig
tillbaka från tjänster och ämbeten till sina
blomsterodlingar, noterar i en annan dikt att han åt
förfädrens andar har offrat vårens vin och nu,
när regnet, som stulit sig in från öster har följts
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
