Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
värjer sitt oberoende. Den charm som
Strindberg måste ha ägt, att döma efter utsagor av
dem som känt honom personligen, och som var
förbunden med ett drag av skygg och
ömhets-hungrande pojke, fångar läsaren en glimt av
i dessa brev.
Länge varade inte den relativt ljusa
perioden. Striden kring ”Svenska folket” blev
ödesdiger för hans sinnesro, och han har tydligen
inte förstått att kritiken inte enbart bottnade
i nationella fördomar utan också var
välgrundad i den mån den riktade sig mot hafset och
slarvet och godtycket i hans tillvägagångssätt.
Som forskare blev Strindberg aldrig mer än
en okritisk dilettant, totalt oförmögen till
ödmjukt och tålmodigt sanningssökande och till
den ständiga omprövning av resultaten som är
de rigeur, och breven innehåller flera exempel
på lösligheten i hans metoder, som ibland inte
skilde sig från reportagets eller intervjuns. Sin
egen bristfullhet i detta avseende synes han
inte ha varit på det klara med, men väl förstod
han att han utmanade den härskande
opinionen, och därmed drevs hans alltid beredvilliga
trots i höjden och han fann allt större fröjd i
att fortsätta på den inslagna vägen. Redan
under 1881 och de tre första månaderna av
1882 börjar han mumla om att resa utrikes på
allvar. Dessförinnan skulle dock det efterblivna
och förstockade svenska samhället bli varse
vem det stungit hade. Brännstoffet samlades
och hopades till den härligt sprakande brasa
som skulle heta ”Det nya riket”.
Holger Ahlenius
DET KRISTNA ARVET
Sven Lidman: Stjärnan som tändes på nytt.
Natur och Kultur 1950. 7: —.
Kristendomen bär i sig vissa bestående
värdefaktorer som i stort sett förblivit
oförändrade genom århundradena —- det är dess
transcendentala aspekt. Men för att den skall
vara sig själv fullt och helt måste den också
uppfylla kravet på immanens; det som gör den
till en levande religion är dess inneboende
förutsättningar för inkarnation i tiden. I den mån
den alltså håller fast vid vissa absoluta normer
— vågar stå kvar på hälleberget även då detta
utifrån uppfattas som förargelseklippa — och
samtidigt svarar emot den egna tidens krav på
aktualitet, är den verklig kristendom, levande
kristendom.
Sven Lidman är en representant för en dylik
kristendom. När man läser hans senaste bok
känner man sig tydligt stå inför det centrala
kristna arvet — och samtidigt inför en
kristendom som helt engagerar sig i den kamp och
problematik som är vår generations. Vår
generation — och ändå är Sven Lidman närmare
sjuttio år.
Det är sålunda inte ur kunskapsteoretisk
synpunkt som han ställer fram kristendomen
som svar på frågan om livets mening och vägen
ut ur förtvivlan. Hans position är i hög grad
existentialistisk — ”det är icke en fråga om tro
och vetande, utan om vilja och insikt”. Han
står på den augustinska linjen, och man
märker ständigt inflytandet på hans tankevärld
från denne kyrkofader vars ”Confessiones” ju
Lidman också översatt till svenska.
Existentialistiskt är hans budskap om
hoppet som föds ur förtvivlan; det är erfarenheten
från hans egen omvändelse och väl också det
som svarar bäst mot nutidsmänniskans krav.
Han gör inte ens något försök att efteråt
teore-tisera över vad hans omvändelse inneburit —
han konstaterar endast att den skänkt honom
frihet (existentialismens grundfaktor),
samtidigt som han inte längre tillhör sig sj älv, utan
det han kallar Sanningen och som för honom
är ett med Jesus Kristus.
Denna frihet skär igenom all determination,
även den psykiska, och här ligger ett annat av
de motiv som gör Lidmans förkunnelse så
aktuell. Den psykiska determinationens
problem har under de sista generationerna blivit
ett av västerlandets mest brännande och mest
oroande. Psykologins och psykoanalysens
framsteg har visat att människan i långt högre
grad än man anade är betingad av arvsmassa
och miljöskador, och den kristna moralismen
har fått modifiera åtskilliga av sina axiom,
förvisso till förmån för en mindre fariseisk
inställning till ”syndarna”. Men Lidman vill visa
— och gör det genom konkreta exempel ur
egen erfarenhet — hur det kan finnas en
andlig frihet ovanför den kroppsliga och den
moraliska; och här återgår han till den
nytesta-mentliga psykologin och dess ”indelning” av
människan i ande, själ och kropp — en
återgång de kristna psykologerna i gemen
säkerligen skulle vinna på att tillägna sig.
Ytterligare flera faktorer bidrar till att ge
Lidmans bok dess drag av autenticitet. Främst
hans ödmjukhet: han drar sig inte för att med
sin talrika exempelsamling införliva sådana
där hans egna brister får tjäna till illustration.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
