Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Hjalmar Gullberg: Den siste alexandrinaren. Dikter av Kaváfis i svensk tolkning - Iases’ grav - Kleitos’ sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR GULLBERG
lases’ grav
Jag lases ligger här. Berömd i denna stad
som härligast bland ynglingar att skåda.
Djupt lärda män ha dyrkat mig i samma grad
som vanligt ytligt folk. Mig gladde båda.
Men när man så för Hermes och Narkissos lät mig gälla
förstördes jag och dog av missbruk. Du som går förbi,
är du alexandrinare må ingen dom du fälla.
Du känner livets heta lust och driftens tyranni.
Kleitos’ sjukdom
Kleitos, en högst förtjusande ung man
på tre och tjugu vårar ungefär
— ovanligt väluppfostrad, med en sällsynt grekisk bildning —
är mycket sjuk. Han greps av febern som i år
har gruvligt härjat i Alexandria.
Honom fann sjukdomen moraliskt redan bruten
av sorgen över att hans vän, en ung aktör,
har upphört med att älska och att åtrå honom.
Han är så sjuk, och hans föräldrar ängslas.
En gammal tjänarinna i vars skydd han växte upp
ängslar sig också hon för Kleitos’ liv.
I sin förtvivlan och sin ångest
kom hon att tänka på en gudabild
hon tillbad i sin barndom innan hon som tjänarinna
kom i förnäma kristnas hus och själv blev kristnad.
Hon tar i lönndom några kakor, lite vin och honung.
Det bär hon fram för bilden. Bönesånger som hon minns
stämmer hon upp, mer eller mindre noga. I sin enfald
förstår hon ej hur lite det berör den svarta avguden
ifall en kristen får tillbaka hälsan eller inte.
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
