Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Eyvind Johnson: Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
— Ni måste nog stanna här, sade han.
Eugenio satte sig bredvid Caterina och tog
hennes slappa vänstra hand mellan sina:
— Ja, kära barn, det är nog så. Vi måste
vänta till i kväll.
— Då sover ni, sade Gina. Då sover alla
med varandra, då sover allas tankar med
varandra.
Eugenio sade till Caterina:
— I kväll ska vi göra ett försök. Han lade
armen om hennes rygg, smekte hennes axel,
tryckte henne intill sig. Vila dig bara, allt ska
bli bra till slut. I kväll ska vi göra ett försök.
Han sade det som om det varit en tröst.
Gina såg i golvet, Gallo sade till henne:
— Och så hjälptes ni åt med det andra?
Hat och trötthet i hennes ansikte när hon
tittade upp; hastigt:
— Vilket andra?
Gallo lyfte högerhanden — handleden,
tummen och pekfingret samarbetade i en både
ohygglig och lättfärdig gest: som när man
trycker av en pistol eller använder en
automatpistol.
— Ni vet? Ni nämnde det.
Gina tänkte mödosamt efter. Hon blinkade
mot solljuset som hade flyttat sin breda remsa.
— Å det! sade hon. Nej, det var mest Paul.
En som jag kände före, han hette Paul.
Eugenio lade kinden mot Caterinas hår:
— Den var det inte mycket med. Hennes
Paul. Han trasslade bara till alltihop.
— Tig! sade Gina.
Hon slöt sig för deras blickar och såg åter
ner. Benen var utsträckta så långt de nådde,
fotterna vilade på hälarna, de vippade, de
sopade över hemligheter, som när fötter leker
med sand och snö, de var beredda att gå nu,
de väntade att kroppen skulle resa sig och vila
på dem.
— Menar hon Paul — min Paul? sade
Caterina till Eugenio. Var är han? Var är Paul?
— Jag vet inte vem som är er Paul, sade
Gina lugnt till Caterina. Hennes mun darrade,
fotterna slutade att vicka. En gång var han
min Paul.
Caterina:
— Eugenio! Vad har du gjort Paul?
Han dröjde och sökte möjlighet att göra sitt
svar brett och intetsägande men kom inte undan
det. Han svarade Gina och Caterina och
troligen — i viss grad — Gallo. Jag kunde ingripa
här, tänkte Brace, och tala om att Gallo här
är deras Gallo. Det vore kanske som att gå in
i ett rum som är fullt med gas och tända en
tändsticka på tröskeln: troligen exploderar
rummet. Men det finns en chans för att
tändstickan slocknar av draget i dörren och att man
innan dess hinner se en skymt av det som
finns i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
