Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- April. N:r 4
- Eyvind Johnson: Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL 6
i vissa saker. Och jag litade inte pä honom,
det vet du. Fast vi träffades förstås då och då
efteråt.
— Men nu? sade Caterina. Har du träffat
honom nu?
Hans soliditet rubbades och höll på att
förloras och bli meningslös, men så återfann han
den.
— För några dar sen, sade han. Jag såg
honom som hastigast, han ville varna mig och
talade hela tiden om Gallo. Gallo har dykt opp
igen, sa han, och han menade att vi skulle
passa på så han inte trasslade till saken ännu
mer.
Gina såg mot Gallo och yttrade sig med
tunna, bleka läppar; hon talade till dem alla:
— Vilken sak?
Caterina sade:
— Vilken sak, Eugenio? Precis som om
hon hade haft intresse för en sak.
Eugenio sade:
—- Han var inte med om sidenet men om
vapnen. Gina vet nog. Och jag ville inte vara
med om vapen mer.
— Men han var modig, sade Caterina; det
fanns hätskhet i henne.
— Han drog sig undan i alla fall — vid
ett par tillfällen, sade Eugenio.
*
Kate frågade honom vad han tecknade och
han visade det: Forum Romanum och Empress
Hall. Han rev papperet ur blocket och
knyck-lade ihop det. Strålkastarljusen svepte över
dem, man filmade några meter publikbilder.
Estraden var full av vita huvuden, blanka
hjässor, mörka och silverhåriga kvinnor och i
bakgrunden några unga män, blivande
medlemmar i kommande regeringar. Han talade om
för Kate vilka han kände igen. Anthony Eden
satt främst och närmast dem bredvid mrs
Churchill.
*
— Han drog sig undan i alla fall, sade
Eugenio igen, det lät tjurigt, stött.
— Det gjorde väl du med, sade Gina.
Caterina mot Gina:
— Ni ska inte lägga er i det här. Om Eugenio
drog sig så är det hans sak, om Paul drog sig
undan så var det av taktiska skäl, för att rädda
andra.
Eugenio sade:
— Paul ville nog framför allt rädda sig
själv, Caterina.
Tystnad att tillverka minnen av. Crofter
Brace mindes sin tvekan inför resan, nu när
det var alldeles onödigt att komma ihåg den.
Han erinrade sig sina argument för och emot.
Någon måste ta reda på vad det är som
händer, vad som börjar att hända där borta. Jag
har min chans med Kate nu — tänkte han
då —, vi håller på att växa ihop. Vi stiger opp
ur vårt förflutna och är två som möts och går
bredvid varandra och sitter sida vid sida och
varken är optimister eller pessimister, men vi
befinner oss i, vi sysslar med våra egna liv
från dag till dag. Vi är på teater och bedömer
pjäs och spel, vi deltar i stora politiska möten
och bedömer talarnas prestationer och är
mycket intresserade av det som sker på stora
folkmöten och i ledarspalterna — och vårt liv
tillsammans kunde bli så bra.
*
— Caterina, sade Eugenio, hänger du ännu
fast vid honom?
— Jag har aldrig hängt fast vid honom,
sade hon. Det var bara så.
— Han måste vara minst tjugu år äldre,
sade Gina, tunnläppat, redan på väg att bli
en gumma i en vrå.
— Jag trodde det var färdigt, jag, sade
Eugenio uppriktigt besviken, med den äldres
och erfarnes uppriktiga ledsnad.
■k
För att tränga in i det här spelet måste man
veta allt som var förut, tänkte Crofter Brace.
Man måste ha läst stycket och känna till
varför det skrevs. Vi kommer aldrig att få
full
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1951/0279.html
