Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Britt G. Hallqvist: Askungens önskedröm. En återblick på några gamla flickböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASKUNGENS ÖNSKEDRÖM
affärsmannen med pengar på fickan,
idealistisk läggning och mycket obestämd
sysselsättning är oundviklig som ödet. I ingen av de
anglosaxiska flickböcker från 1800-talets
senare hälft och 1900-talets första år som jag
läst har hjältinnan utvecklat sig till ”gammal
mamsell”, och i de allra flesta fall lägger hon
vid giftermålet åt sidan det arbete hon begynt
av de få sysselsättningar som fanns att välja
på: lärarinnans och sjuksköterskans kall eller
det frivilliga sociala arbetet (vilket mestadels
bestod i att gå med varm soppa, havredito eller
buljong, till någon fattig familj). Louisa M.
Alcotts alter ego, den intellektuellt lagda Jo,
hör till de mest kvinnosaksbetonade
flickboks-hjältinnorna. I henne har författarinnan
gestaltat sin egen kamp för att skapa sig en
ställning genom sitt skriveri och för ekonomiskt
oberoende åt sig och sin familj, som var så
hjälplöst utsatt för familjefaderns,
transcen-dentalisten och Emersonlärj ungen Amos
Bron-son Alcotts, alla idealistiska och för den husliga
ekonomin vådliga projekt (Fredrika Bremer,
som hörde honom föreläsa, beundrade hans
ädelhet och uppriktighet i viljan men log med
kvinnligt sunt förnuft åt hans
transcendentalist-diet som skulle driva synden ur kroppen). Jo
skriver och lyckas också få flera romaner
publicerade. När hon kommer i penningnöd
fabricerar hon med berått mod sensationshistorier
som hon erbjuder mr Dashwood, redaktören
för veckotidningen Vulkanen, en tydligen
mycket kolorerad sak. På redaktionen sitter
herrarna i ett moln av cigarrök med fotterna
på bordet som i vilken modem amerikansk
film som helst. Det måste ha varit ganska
spännande för unga flickor på 70-talet att träda
in i Vulkanens miljö. Deras bokhjältinnors
största äventyr var eljest presentationen i ”stora
världen”, den första balen, (”Det märks att
Daisy inte har debuterat än”, sade Clara till
Belle med en nick. ”Ett tillstånd av idyllisk
oskuld”, svarade Belle med en rysning). Den
djärva Jo konfronteras också med New Yorks
litterära värld där hon upplever stora
besvikelser. De ”snillen” hon hyst romantiska illusioner
Folly.
Ill. av okänd konstnär till Louisa M. Alcott:
”En krona bland flickor”
om visar sig icke hålla måttet. ”Den ryktbare
romanförfattaren rörde sig mellan tvenne
vin-karaffer med samma regelbundenhet som en
pendel. Den namnkunnige teologen kurtiserade
helt öppet en av våra dagars vittra damer,
vilken kastade blickar, vassa som dolkar, på en
annan Corinna, som på det mest älskvärda sätt
gjorde narr av henne, sedan hon lyckats
uttränga henne hos den djupsinnige filosofen ...
Vetenskapsmännen ägnade sig med
anmärkningsvärd energi åt ostron och glass, under det
de pratade hit och dit om konst och
vetenskaper. Den unge tonkonstnären vilken — lik en
annan Orfeus — hade hänfört hela staden,
talade om hästar och kapplöpningar...”
Trots dessa utflykter till det manliga
intellektets värld och trots att Jo avvisar den
jämnårige, vackre och glade gossen Laurie som
många ivriga läsarinnor av ”Unga kvinnor”
ville ha henne gift med i bokens andra del,
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
