Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Britt G. Hallqvist: Askungens önskedröm. En återblick på några gamla flickböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRITT G. HALLQVIST
att framhålla det barnsliga, okonstlade på det
lillgamlas och brådmognas bekostnad. Paul
Hazard har i ”Les livrés, les enfants et les
hommes” ett kapitel, ”De la supériorité du
Nord sur la Midi”, där han framhåller de
germanska ländernas överlägsenhet över de
romanska när det gäller barnböcker. Detta beror
enligt Hazard på att barnen i de latinska
länderna inte har något egenvärde. ”... barnen
äro ingenting annat än små kandidater till den
vuxnes yrke. Nordens överlägsenhet grundar
sig framför allt på att de latinska folken sakna
en viss känsla för barndomen som en de
lyck-saligas ö, vars lycka det gäller att värna, som
en republik med egna lagar och en kast med
underbara privilegier.” Det syns mig lämpligt
att erinra om denna tes i samband med alla
de yra, tanklösa, och barnsliga hjältinnor
man finner i de gamla anglosaxiska
flickböckerna (deras dotterdöttrar av i dag
påminner för övrigt starkt om dem). Man kunde
också påminna om Rousseaus och romantikens
dyrkan av det naturvuxna. Låt vara att våra
anspråk på naturlighet är betydligt större än
de amerikanska och engelska
flickboksskriben-temas för åttio, nittio år sen. Tendensen finns
där dock, j ämsides med mycket moraliserande.
En jämförelse med pojkböckerna från
samma tid visar att dessa spänner över ett
mycket vidare område, är djärvare, friskare
och roligare. Med pojkarna kan man komma
runt j orden på åttio dagar, en färd som ter sig
betydligt mer spännande än alla amerikanska
överklassflickors europaresor, där alla äventyr
i beklaglig grad omöjliggörs av det evinnerliga
”förklädet”. Man kan fara på de sju haven,
komma till månen eller Vilda västern i
pojkarnas sällskap. Till Vilda västern kommer man
stundom även med flickorna — se ”Clover”
och ”Högadal”, de sista numren i Katyserien!
— men då inskränker sig äventyren till en
och annan ritt i damsadel och fotsid klänning,
och ens tid upptas mer av matpyssel och
rums-inredning än av bufflar och indianer.
Skol-skildringar finns både för pojkar och flickor,
men atmosfären i Rugby, där Tom Brown lever
sitt skolliv, är kärvare och friskare än luften
på Rosenhill. Pojkarnas målsättning — att å
tout prix slå sig fram till en ställning i
samhället — gör pojkböckernas hjältar
handlingskraftiga, uppfinningsrika och hårdföra, och i
jämförelse med dem ter sig
flickbokshjältin-norna tama och konventionella. Den värld de
växer upp till är ju också så mycket mer
begränsad, så hårt snärjd av konventionens alla
band och bojor. Pojkflickorna och yrhättorna
är kvinnornas protest mot ofriheten.
I ”Katy i skolan” förekommer en löjlig och
i våra dagar omöjlig episod som kan få bilda
slutvinjett till denna artikel. Flickorna i
pensionen Klostret ”i Hillsover vid
Connecticut-floden” har blivit ertappade med att från sina
rum kika på pojkarna från pojkinternatet
intill och skicka biljetter till dem. Till straff
spikas bomullsskynken för fönstren för resten
av terminen. Man kan nog tycka, att flickorna
i de gamla gula, rödryggade flickböckerna
lever hela sin ungdom innanför sådana
skynken. Man kan ogilla och beklaga skynket, men
ger man sig tid att titta bakom det finner man,
att livet därinnanför visst inte saknar sina
lustiga poänger, sin trivsel och sina evigt
mänskliga drömmar.
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
