Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Per Wästberg: Hjältarnas uttåg. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER WÄSTBERG
HJÄLTARNAS UTTÅG
i
Vi hade drivit nerför Mississippi med fyra knop
hela föregående dag som var den varmaste på sommarn.
Om kvällen fläkte jag kattfisken. Vattnet steg i juni.
Huck tände sin pipa, räknade stjärnorna, pråmarna och
timmerflottarna; och i mörkret hörde vi ljudet från
skovlarna allt tydligare då en ångbåt vände vid udden.
I hytten på ett vrak — vi strök förbi sandbanken på eftermiddagen
låg hans fader död med en skjorta för ansiktet.
Huck virade sjögräs om fingrarna, skrattade lågt.
Från en holme långt borta drev orediga röster fram
som dimvägar över flodytan.
Sen han rott i land såg jag inte till honom mera.
Men längs stränderna darrade soldiset som förut
och på udden eldades fuktig ved och ruttet löv.
Flotten flöt sakta nära de oljigt gröna sävdungarna.
Grinden vid bryggan gnisslade matt. De ropade från villan.
En ring av rörflen och kärrkavle, vår hemliga symbol, flätade jag,
såg vassbåtama länsa bort: kanske hann de fram till honom
och till andra landet samma kväll, om de inte kantrade
för västbrisen från Saxarfjärden.
— Nu skulle Huck ha tagit styråran och skotat hjälpseglet.
När nattens landvind kom kunde vi gått in i lugnvattnet
under Jacksons ö.
II
Länge bodde du i din flickboksvärld, själv en av dem
som skrattade ljusast på festerna i syrenbersån.
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
