Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Per Wästberg: Hjältarnas uttåg. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER WÄSTBERG
I ständig kurragömma mellan körsbärsträden fladdrade din bästa vän,
med blekröd klänning och knäna bruna av trädgårdsland,
hon hade plockat ärter och spritat dem på gårdsplanen.
Å, den ensamma, moderlösa Anne, ändå så oberörd och farlig och vild.
Ibland var du rädd för henne, och du gömde dig i tvättstugan
i stället för att klättra ner till svalbona i grustaget.
Men du hade ingen annan värld än hennes — med buskarnas
kvällssilhuetter mot viken och syrsorna i hasselsnåren och tistlarna
som rasslade för morgonens vindstråk när du drog upp gardinen.
Till dockorna — de låg i ett skjul bland jordiga kålblad —
skrev du små lappar: håll er stilla medan Anne och jag
går till handelsbon och spring inte ner till sjön.
Men dem virvlade vinden i väg som flagor av getingbon,
och snart såg du Anne och dem som du kände gå sakta från dig över ängen.
Själv satt du kvar i rabatten med dahliorna och slutade
flickromanen och dess sista kapitel om vind och dans och lycka.
Dina händer grävde i jorden, lekte bland spindlar och fjärilslarver,
och sen sökte du sudda bort fläckarna som papperet fått.
Du märkte vinden som var en annan, och över ditt rums gardiner
och över ditt hår drev den skuggor nu.
Skjulet var också låst, där dockorna glåmigt stirrade.
Du var ledsen bara att syrenernas lukt kändes lika stark som förut.
III
Huckleberry Finn är borta och Anne på Grönkulla.
Vattnet sjunker i augusti. Styråran har drivit ut mot öarna,
och från villan ropar de igen på mig; men jag ska stanna här
på min flotte invid säven. Jag är inte vind
och dans och lycka, fast visst kan du komma, Margareta.
— Och ganska sakta går du medan sanden tränger in i sandalerna,
du tänker på en flickboksvärld du lämnat bitter,
med ljusa sommarfester, lek i trädgårdslanden.
Vid bryggan flyter ringen av rörflen och kärrkavle,
men vassbåtarna nådde inte andra landet, de har kantrat nu
sen jag satt ut dem på kvällen, en efter en.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
