Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Ebbe Linde: Teaterkrönika - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Men knappast sämre var det mosiga, men
härligt utmejslade gänget med de underbara
upplevelserna, ingen nämnd och ingen glömd. Och
hon som fick örfilarna, Vivan stackare, Doris
Svedlund: ja, där fanns ofullkomliga detaljer
i hennes spel, men som typ grep hon. Regi
Rune Carlsten. En skyldig och hedersam giv
av en svensk klassiker. Vi måste ta vara på
dem. Vi har inte för många.
Och har nu detta något att säga vår tid,
hördes en och annan skeptiskt fråga vid
utgången. Kanske ändå, också helt bortsett från
det museala värdet. På sitt stillsamt
galghumo-ristiska och svavelsura sätt täljer Söderberg
något bestående inte bara om livets hårda
arm-bågstörnar åt det veka, utan också om det ”trots
allt”, som hur man önskar kan kallas
resignation eller djup betagenhet. När
människomassorna i Pär Lagerkvists ”Det eviga leendet” ett
årtionde senare väller tillbaka från Gud, som
de sökt i det ändlösa, så går de länge tysta,
till dess att en tolkar vad alla grubblar på i
orden: ”Jag erkänner dig, kära liv, som det
enda tänkbara bland allt det som inte kan
tänkas.” Det som här sammanpressas i en kryptisk
formel, ledstjärna för en generation, vad är det
annat än samma som likt ett slumpens spel
spökar bakom Herr Ströms monumentala
fylle-dillekontamination:
Det går en liklukt genom mänskolivet —
fantastisk, flärdfull, utländsk om du vill
—-men det är sol däri, och det är givet:
var stode vi om vi ej funnes till.
Just det, ja, som hovkamrern säger. Mycket
riktigt, ja. Mycket djupsinnigt. Tjugutalet kom
aldrig längre i vishet. Undras skarpt om
fyrtitalets män skall göra det, eller det hektiskt
efterlysta femtitalet.
BOKRECENSIONER
DUNKEL RAPPORT
Folke Dahlberg: Den berusade båten. Med
illustrationer av författaren. Wahl-
ström & Widstrand 1950.10: —.
Folke Dahlbergs nya bok är som de två
föregående esoterisk. Även boken om Vättern var
det nämligen, trots succén. Den var inte så
mycket landskapsbok som en till landskapsbok
förklädd biljett från en fången prins i ett
vattentorn.
Av vatten är Folke Dahlbergs elfenbenstorn
och i sin genomskinlighet ändå
ogenomträngliga. Det är torn som är byggda upside down
med krönet nedåt mot en främmande värld.
Narkissos ser i havets källa inte den egna
spegelbilden utan en annans, en som drunknat i
detta moderliv. ”Död genom vatten” är det
ständiga temat, endast liksom tillfälligt
varierat i den centrala dikten ”Eldorado” till död
genom öken.
Även som komposition är boken — man
tvekar att säga diktsamlingen — gåtlik, man
vet inte om avsiktligt eller tillfälligt. Titeln och
den som inledning in extenso avtryckta
Rimbaud-dikten ställer denna så i förgrunden att
man söker en mening. Meningen blir i så fall
en kontrastverkan, en kontrastkommentar.
Rimbauds dikt hör till hans juvenila,
alldeles uppenbart Baudelaire-inspirerade. Men det
är egentligen ett optimistiskt ordsvall och
handlar mer om den unge, brutalt obändige
äventyrarens fjärranlängtan från Roche och
Charle-ville än om något av dessa övergivna, druckna
skepp som på segelfartygens tid omgavs av
legender, Flygande Holländarens förebilder,
undergångens och resignationens symboler,
och det är inte Rimbaud men Baudelaire som
talar i en vers som denna:
Mais vrai, j’ai trop pleuré. Les Aubes sont navrantes.
Toute lune est atroce et tout soleil amer.
L’åcre amour m’a gonflé de torpeurs enivrantes.
Oh que ma quille éclate! Oh! que j’aille å la mer!
Folke Dahlbergs ”kommentarer” till
inled-ningstemat blir då mer än baudelaireska: det
är inte ett drucket och med strömmarna
flytande skepp som spökar i hans dikter och bilder
utan ett strandat och nedsaltat. Bilderna — och
boken är mer än till hälften en bilderbok —
är till största delen kompositioner av vrakgods
(och den som av båtarnas fantastiska
konstruk-tionsdetaljer och vansinniga riggar eventuellt
tror att upphovsmannen inte kan sin sak har
nog fel: han tycks bara ha samlat mycket nog
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
