Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
inte bara den hängivet älskande, det är också
den om sin kvinnlighet och dess livsfarliga
vapen högeligen medvetna Amalia — och det
är svårt att frigöra sig från intrycket, att det
ädla villebrådet var och förblev träffat i
hjärtat, även om det in i det sista bar huvudet högt.
Gei jer och Amalia von Helvig hör till
litteraturens högvilt. I jämförelse därmed var hans
dotterdotter Anna Hamilton-Geete och Helena
Nyblom — vilkas brevväxling har utgivits
genom Holger Nybloms försorg — om inte
kulturvärldens kramsfågel så i varje fall dess
ofarligt kuttrande skogsduvor. Anna Hamilton
hade inte ens till det yttre något lyckligt liv. I
helt unga år hade hon ohjälpligt fäst sitt hjärta
vid medicinaren Gustaf Geete, som tycks ha
varit något av en överliggare och dessutom var
illa omtyckt av hennes familj och hennes
vänner. Han vart provinsialläkare i Delsbo,
därefter i Skellefteå och efterhand i Hj o och Borås.
Från alla dessa orter skriver hans hustru alltmer
förgrämda brev till sin gamla uppsalaväninna.
Hon fick inga egna barn och talar alltför
demonstrativt om sin äktenskapliga lycka för att
man ska våga tro på den. Hon kände sig
isolerad och landsförvisad i de andefattiga
och säkerligen gruvligt bornerade
provinsmiljöerna, beklagade sig ständigt över skvaller
och beskyllningar för högfärd. Och kanske har
den bortskämda landshövdingsdottern, som
vuxit upp i en högt kultiverad familjekrets,
själv bidragit härtill genom att alltför ofta
underhålla småstadssocietetema om böcker och
”bildande” ämnen. Hon var alltid lika ivrig på
att höra nytt från Uppsala, att utbyta tankar med
Helena om Wirséns överskattade dikter,
Robin-sons intressanta artiklar eller Turgenjevs
romaner, som de båda älskade — medan hon
förvandlades till alltmer av en malcontente, som
ansåg sig misskänd och underskattad.
Helena Nyblom å sin sida ger ett otal
smålustiga interiörer från det uppsaliensiska
umgängeslivet, men det var framför allt ett ämne
som hon åter och åter gled in på, väninnans
bror, Hugo Hamilton. Redan i den volym brev
ur det nyblomska familj earkivet som utsändes
häromåret var den charmfulle unge
aristokraten en av huvudfigurerna, och här
återkommer han i var och varannan epistel. Hugo är
”som alltid praktexemplaret inom den manliga
rasen”. Hugo och Helena håller ihop ”som
alltid” vid middagsdiskussionerna runt om i
stan. Få saker i världen är henne så dyrbara
som Hugos vänskap. Hugo har på ett rörande
sätt tagit sig an Helenas barn under hennes
italienska resa, men hon är bekymrad över att
hans studier drar ut på tiden. Hugo är ”rarare
och vackrare än någonsin”, och så vidare.
Efter hand kommer det emellertid smolk i
mjölken. Redan 1877 klagar Helena över att
Hugos och Annas mor, Agnes Geij er-Hamilton,
har börjat visa henne misstro. Förhållandet
mellan de båda damerna är inte längre lika
hjärtligt som förr om åren, och 1882 har
Helena vaknat till smärtsam insikt om att även
lärdomsstaden är en skvallerhåla. Den unga
danskan trivs inte längre så bra i sitt nya land;
hon börjar tala om de människor som har
gjort henne sämre och kommit henne att tro
mindre på det goda samt försäkrar att hon
numera har satt dubbelt lås för sitt hjärta. Hon
fäller bittra ord om det trånga hos Hugos och
Annas mor, och utgivaren har givit oss nyckeln
till denna varaktiga misstämning genom att
antyda, att relationerna mellan den unge greven
och den sex år äldre professorsfrun varit nära
att överskrida gränserna för det vänskapliga.
För någon tid kom det rentav till en halv
brytning mellan dem, och ett brev från Helena
Nyblom till Hugo Hamilton från 1895, som har
fällts in i detta sammanhang, talar sitt tydliga
språk: ”Den omständigheten att jag brydde
mig mer om dig än jag hade rätt till, lägger ju
ännu mer sten på min syndabörda.”
Någon verklig eller uttömmande klarhet i
dessa ämnen skänker inte den nu utgivna
brevvolymen, och det vore kanske för mycket
begärt. Men så pass mycket vågar man gissa sig
till, som att här har utspelats ett drama i det
tysta, att även Helena Nyblom har fått smaka
på förtalet, elakheten och trångsyntheten i en
småskuren milj ö, och att det måtte ha existerat
ett visst inre sammanhang mellan dessa
tilldragelser och hennes senare omvändelse till
katolicismen. Holger Ahlenius
FÖRBÄTTRAT RÄTTE-
SNÖRE
Svenska Akademiens ordlista över svenska
språket. 9:e upplagan. Norstedts 1950.
14: 50 inb.
Officiellt är Svenska akademien ensam
ansvarig för sin ordlista, som nu har utkommit
i sin 9:e upplaga. Men det är känt, att det
väsentliga av redaktörskapets ofantliga tunga
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
