Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
har burits av fil. dr Pelle Holm, som också
ombesörj de den närmast föregående upplagan,
den 8 :e, och som sedan 1942 är chef för
akademiens majestätiskt framskridande ordbok.
Den nya ordlistan skiljer sig i flera
avseenden från den gamla, dvs. från den äldre
upplagan. Den innehåller för det första ofantligt
många flera ord, och sidantalet har därför ökat
från 378 sidor till 607. Detta kraftigt tilltagna
omfång gör emellertid den nya ordlistan mindre
hanterlig, och krav på en reduktion av
ordförrådet har redan höjts. Erik Wellander har på
goda grunder riktat uppmärksamheten på de
alltför ansvällda förteckningarna över
ordsammansättningar. I 8:e upplagan anges, för att
ta ett exempel, 46 sammansättningar med
penning-, i 9 :e upplagan 109.
Om redaktören dessutom har varit för
rundhänt vid införandet av nya fackord från
vetenskapens, krigets, sportens och andra
specialområden är en fråga som ingen enskild
människa torde kunna besvara. Ingen skulle
orka med att skaffa sig en uppfattning om dessa
myriader fackuttrycks relativa betydelse för att
sen sätta sig eget omdöme mot dr Holms. Vi
erkänner tacksamt värdet av att ha fått alla
dessa ord koncist förklarade och kanoniskt
stavade.
Ett slående drag i den nya ordlistan är de
talrika slang- och dialektorden. Vägledande har
tydligen varit principen att endast ta med sådana
ord av dessa kategorier som numera förmodas
vara gångbara i hela riket. I de fall då
tveksamhet har rått om gångbarhetens omfattning har
ett dial (ektalt) fogats till ordet i fråga. Men detta
dial lyser med sin frånvaro efter en del
nyinförda sydsvenska specialord, som är mer eller
mindre helt okända i Mellansverige; jag har
noterat snedig, bang, uppskärrad. (Förveten, i
jons och underjundig fanns redan i den äldre
upplagan.) Principen att fyndiga och lämpliga
dialektord bör erkännas är riktig, men ord som
säkert är okända för en stor majoritet av
svenska folket borde förklaras. Och att nu hos
oss försöka arbeta in det över Danmark
invandrade tyska ordet bang förefaller så mycket
mera missriktat som den vitala danska rörelsen
för språkvård i nordisk anda just nu arbetar
på att låta det gamla danska rced ersätta det
tyska bang.
I fråga om substantivens pluralböjning
innehåller den nya ordlistan en nyhet som
kommer att irritera många vresiga motståndare till
språkliga nydaningar. Redaktören tycker
tydligen att vi är så pass väl försedda med
in
hemska pluralböjningar (summa 5), att vi på
den punkten kan reda oss utan import. Han
försöker därför motarbeta de engelska
pluralformerna av typen dollars, de latinska av typen
centra och de grekiska av typen temata genom
att som alternativ godta dollar, centrer och
teman. Detta är ett klokt steg; kanske vi på så
sätt kan få bort sådana gruvligheter som
tanksen. Men ordlistan behandlar inte det
italienska ordet lira efter samma princip, som
ju borde ha givit pluralen lirer (i analogi med
drakmer). I stället godkänns vid sidan av lira,
plur. lire, ett neutralt svenskgjort substantiv
lire, som heter likadant i pluralis. Man skall
väl inte godta felaktiga och onödiga bruk?
Lånordens stavning har pä flera sätt
reformerats i den nya ordlistan. Att ange
reformverkets principer ställer sig lite svårt, ty den
nya ordlistan vacklar mellan en tendens till
försvenskning och en rakt motsatt böjelse. I
viss mån utanför denna karakteristik faller en
del grekiska lånord som innehåller eu — ett
tecken som anses böra uttalas och i vanlig text
ofta även skrivs ev. Den nya ordlistan erkänner
alternativt farmacevt (liksom det analoga
tavt-ologi) men godtar endast pseudonym och
eunuck — trots att vi av gammalt skriver
evangelium, trots att denna stavning stämmer
mycket bättre med våra uttalsvanor och trots
att ev och av används i egennamn i flera
klassiska översättningar av grekiska texter (t. ex.
Lagerlöfs och Lindskogs).
En diskutabel nyhet i den nya ordlistan är
erkännandet av biformen (anglo) sachsisk.
Svenska folket har under århundraden skrivit
(anglo) saxisk, och det enda som kan anföras
till försvar för den nu tillåtna alternativa
stavningen är att den är tysk. Det är ett svagt
försvar, eftersom anglosaxisk är ett mycket
vanligare ord än saxisk. Ch är i svenskan normalt
tecken för sy-ljud, och anglosachsisk blir ett
nästan unikt exempel på ch som tecken för
A-ljud. — Sorgligt är också att ordlistan inte
godtar stavningen jungel, som troligen har
framtiden för sig. D-et i djungel är nämligen
stumt (liksom i djup) och har överhuvudtaget
inget berättigande. Lånord bör inte
”försvenskas” så att de bildar kuriösa undantag
mot våra stavningsregler.
Det är beträffande franska och engelska
lånord som ordlistans pendlande mellan pietet och
försvenskning är särskilt märkbar. Naturligtvis
är det i och för sig mycket frestande att i
lånord hyfsa till de mycket ålderdomliga och
irrationella stavningssätt som fransmän och
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
