Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Harry L. Schein: Staten och filmen - Lasse Bergström: Radiokrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIOKRÖNIKA
men, utan att det ens kostar något, utan risk
för politiska betänkligheter, utan krånglig
lagstiftning eller administration.
Det var i och för sig ett glädjande tecken att
så många representanter för finansministerns
eget parti ställde sig bakom filmregissörernas
krav på kvalitetsbedömning men det är
beklämmande när man, efter att från början ha tagit
avstånd från kvalitetsbedömning, inför
realistiska förslag söker rädda en förlorad prestige
med en ekonomisk och administrativ jargong,
i förlitan på kulturoppositionens relativa
obekantskap med detta besynnerliga kanslispråk.
I varje fall torde det vara svårt för de
ansvariga att inom den närmaste framtiden åter stå
upp och tala om kulturpolitik.
RADIOKRÖNIKA
av
LASSE BERGSTRÖM
Werner Aspenströms ”Hyresgästen”
”Tänk om vi människor bara hade ord att
tala med!” Orden faller i Werner Aspenströms
”Hyresgästen” och de illustrerar inte bara
huvudpersonens utan även radiodramatikerns
dilemma: det att hänvisas till det talande ordet
enbart. I denna situation är inte vägarna
många. De två hittills upptäckta tycks vara den
som leder till en intellektuellt spänd dialog
mellan två människor utan verklig rumsbestämning
(ex. Grevenius’ ”Frihet är det bästa ting”) och
den, som strävar efter större vidder och nya
verkligheter under den uppfläkta ytan. Ett
sådant drama (ex. Arnérs ”Ensam på udden”) är
övervägande lyriskt till sin struktur och har
som hjälpmedel i kampen mot
rumsförflack-ningen och ytspänningen tagit den inre
monologen, som från början ju var en rent lyrisk
uttrycksform. Den senaste månadens genuina
radiodramer, Aspenströms ”Hyresgästen” och
Otto Heinrich Kiihners ”Löst skott”, spränger
bägge sina väggar med denna inre monolog,
som vi svårligen lär komma ifrån under
radio-teaterns kommande och med spänning
motsedda utveckling.
Aspenströms stycke har fina kvaliteter och
pejlar evigheter, som en diktare sällan kan
undkomma: den kring diktarens isolering och den
kring man och kvinna i äktenskaps band. När
dessa evigheter kolliderar brister något och för
diktaren, som är i den svårigheten att han inte
kan vara hel varken som diktare (isolerad
varelse) eller som äkta man (gemenskapsvarelse)
återstår bara bryggan till förintelse. Mot denna
konflikt, uppritad i första bilden, exploderande
i den andra (som spirituellt vågspel med
all
varets tyngder fullt jämbördig med ”Frihet är
det bästa ting”) och dragen mot den ytterstå
konsekvensen i den tredje och sista, som har
formen av en (inre) brevmonolog, står som
bimotiv skildringen av de två ensamma
systrarna i den vintriga skärgårdsstugan, vilka
kämpar för att hålla bort den sanning som
skulle göra deras skuldbörda övermäktig. Om
de, som sin hyresgäst, vågade se klart skulle
inte heller för dem återstå någon annan väg
än den som leder ut på bryggan, menar
Aspenström. Fogningen bygger alltså på kontraster,
men frågan är om den går ihop. I slutbilden
blir det effekt av dubbeldragningen, men
knappast före.
Hans Dahlins regi var förstående men en
aning för hård och Anders Eks maner att
diagonala genom meningarna gjorde sitt till för
att göra rymden tommare kring ”Hyresgästen”
än vad den egentligen borde ha varit.
Ny tysk radiopjäs
Otto Heinrich Kiihner kör ännu hårdare än
Aspenström med den dramatiska inre
monologen. Hans pjäs, ”Löst skott” (i översättning
av Bengt Anderberg) är fast gjuten och
verkligen både tänkt och fullbordad som ett hörspel.
Ur en patrull på marsch i morgondiset (det
taktfasta trampet som effektfull ledmusik!) mot
en straffkommendering, som består i att
avrätta en desertör (och kamrat), lösgör sig olika
röster, som var och en med sin motivering
uttänker ett sätt att komma undan, att
revoltera. Alla tankarna går ut på samma sak: att
skjuta vid sidan om målet och komma ifrån
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
