Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Stina Aronson: Trio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STINA ARONSON
■öppna spjället och elda brasa. Skuggorna fick
rummet på lut, det tycktes kantra och kränga.
Kanske inte rummet som rum, men sopi
farkost med sin osynliga barlast av våra
smickrade ambitioner. Det där som heter stämning
och stil på gängse språk. Den goda smaken hör
också dit. Den knäcktes redan på orkanens
första dag som det sköra årsskott den är.
Kolven skalv i ett i dörrlåset och skrällde med
glasklang.
En enda sak stod rycken: den karamellsöta
lögnen om romantik i schejkböckerna. Jag vet
inte varför den höll. Kanhända för att den
fortfor att vara ynklig i en överdimensionerad
stund. Den måste fått sitt utlottade tillfälle att
gälla då. För då var ju sanningen hur som helst
kränkt åt bägge håll.
Min mans röst var halvhög och liksom
fridlyst mitt i larmet. Han läste för oss. Han höll
armen utsträckt längs boken med pekfingret
och tummen tillreds att vända blad. Alla tre
minskade vi våra rörelser och tryckte som
slättfåglar på ett dunkelt känn. Men våra skuggor
såg ändå flaxiga ut som om vi hade vinkat.
På nästa sida stod Hjälten och drömde vid
räcket till sin bungalow. Han lyssnade
tankspritt till apornas tjatter. I detsamma fick han
den elektriska stöten som ofördröj ligen
krävdes just då. Han skymtade en vit gestalt bland
bougainvilleasnåren på sluttningen av
Lalala-dalen. Hon, guvernörens unga maka. Släckande
cigarretten skrek han order åt boyen att han
inte behövdes mer. Well sahib, thank you
sahib. Varpå vit man och kvinna stal ett par
bävande kyssar under oleandrarna. Augusta
hejdade nålen i maskan, men bara för ett
ögonblick medan hon snöt sig. Eukalyptusblommor
regnade ner i parets hår och rusade dem med
sin doft. De kämpade hårt för att påminna sig
guvernören som spelade rummy på klubben.
En paradisfågel skrämdes ihjäl när
organdi-klänningen fick första revan. Den kluvna
tungan i den baksluga kobrans gap väste bara
några yards därifrån. Guvernörens unga maka
bleknade ända ut på läpparna och mindes för
en kort sekund sig själv i bruddräkt.
Silvermånen gömde sig bakom ett moln i form av
guvernörens adjutants bambufläta. För det var
alltid i lysmaskarnas sken som de älskande
speglade sig i varandras ögon innan de
förtärdes av passionen.
Lysmaskar, lysmaskar! Hela boken dröp av
dem långt ut på pärmar och rygg. De var där
sida upp och sida ner i ett vindlöst tropiskt
kvalm. Och sen i ett skede av bokstavlig
närvaro, då man förnam deras genomskinliga ljus
som stiltjen i första gryningen. Jag har aldrig
kunnat glömma dem. De hade ett magiskt
återskens makt. De besegrade stormen.
Jag har förlåtit gamla Courths-Mahler mycket
för de där lysmaskarnas skull. Men det är
minnets eko som lärt mig att jag borde vara hennes
gäldenär och bekännare. I snöstormen är ett
irrbloss förmer än ett monument. Det reser sig
inte för evigt men lovar räddning för
ögonblicket.
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
