Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Gudmar Hasselberg: Karlfeldt och tiotalets ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLFELDT OCH TIOTALETS UNGDOM
heliga krig” mot ”orätt och våld”, fortsätter
skalden: ”Ty vi tro det för visso, att rätt är mer
än guld / vi som väntat och hoppas på dig”
(dvs. det nya århundradet). För övrigt kan
hänvisas till Barmhärtighetens tempel i
Frido-lins visor och I kungalunden i Fridolins
lustgård, båda med en klart liberal tendens. Ett
av grundfelen hos Fridholms bok synes mig
vara, att han helt förbiser Karlfeldts
förbindelse med den liberala och nationella
optimismen från seklets första årtionde. I stället kretsar
Fridholm med monoman ensidighet kring en
föregiven antidemokratisk och antihuman
tendens hos Karlfeldt, en tendens som han t. o. m.
återfinner i den oskyldigt lustiga
paradmålningen Hästkarlar! För min del kan jag inte
från min ungdom erinra mig att Karlfeldt då
någonsin togs som intäkt för någon som helst
politisk åskådning. I Uppsala fann man många
av hans ivrigaste beundrare på vänsterkanten,
i Verdandi och inte minst i Laboremus.
De farliga tänkesätt Fridholm tyckt sig spåra
hos Karlfeldt kommer naturligtvis från den
store förföraren Nietzsche. Flera skribenter,
hos oss framför allt Melker Johnson, har visat
att Nietzsche kan utnyttjas och i Tyskland också
har utnyttjats för en politisk åskådning av
mycket suspekt karaktär. Men han behöver inte
förleda till diktaturbeundran, därpå har vi här
i landet talrika exempel från Ellen Key till Alf
Ahlberg. Såvitt jag vet har Nietzsches
inflytande på svenska diktare i mycket ringa grad
berört det politiska området, även där det varit
så djupgående som hos Ola Hansson och
Vilhelm Ekelund. Vad Karlfeldt beträffar, hörde
han väl knappast till de diktare som inspireras
av filosofiska idéer. Däremot torde han liksom
Fröding ha tagit intryck av den stora lyriken i
Also sprach Zarathustra, av syner, bilder och
stämningar — han skulle väl ha varit en konstig
poet annars! Sannolikt är också, att den
livsstämning som möter oss t. ex. i Löskekarlarnes
sång, den som Fridholm inte oävet kallar
”tragisk optimism”, har något med Nietzsche att
göra. Man begriper bara inte varför
konstaterandet av detta faktum ska ta formen av en
anklagelse, framförd i hätsk och illvillig ton.
Man ryser vid tanken att se Fröding eller
Ekelund analyserad enligt den fridholmska
metoden.
Men låt oss återvända till Uppsala! Äret
innan den människovänlige hedningen Ture
Nerman släppte ut sina ”Nidvisor och
solsal-mer” (1909), hade den tre år yngre Bertil
Malmberg i ”Bränder” givit ett lika omoget
men i sin art lika typiskt prov på den lilla
”dekadent”-gruppens smak och känsloläge.
Dessa exklusiva esteter var levertinlärj ungar
och läste franska symbolister; för Karlfeldt
hade de inget intresse. Det var mestadels
överklassynglingar, som demonstrerade sitt
främlingskap i den tämligen rustika omgivningen
genom att dricka chartreuse och absint i stället
för punsch och konjaksgrogg (se
uppsalakapit-let i Bertil Malmbergs ”Ett stycke väg”!). Den
stora massan av tiotalets studenter hörde
emellertid varken till de daggstänkta eller de
absint-bleka. Det var mestadels unga män från
landsbygd och småstäder, som debatterade och
drömde och läste och festade och läste igen,
så som studenter i alla tider har gjort. De som
hade speciella förutsättningar att förstå
Karlfeldt var ungdomarna från landet, de som hört
”de svarta skogarna mumla” och upplevt
Karlfeldts ”mörkögda augustinatt”, som strövat
längs ”harrarnas guldbruna ström” eller ”över
hedar där skarlakansfärgen som en eld genom
bärriset sjöd”. I uppsalagatornas snåla
vinterblåst återupplevde vi med Karlfeldt somrarnas
stämningar i diktens apoteos.
Det skulle förvåna mig, om Karlfeldts
naturlyrik hade förlorat sin tjusning för senare
generationer med liknande uppväxtmiljö. Mera
tidsbunden är kanske hans kärlekslyrik. För de
erotiskt svältfödda generationerna före ”den
öppna livsstilens” genombrott var ”längtan”
och ”saknad” inga tomma ord, och det var av
åtskilliga anledningar vanligare då än nu just
med en ”hemlig hjärtanskär”. Å andra sidan
fanns naturligtvis också ett behov att
romantisera de mera robusta erotiska upplevelser som
fick ersätta den drömda kärlekslyckan. Hur
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
