Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Hayward: Brev från London. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
BREV FRÅN LONDON
Efter den längsta, våtaste och mest
deprimerande vintern i mannaminne skulle det vara
trevligt att kunna förmäla att litteraturen i alla
fall blomstrar, och att vad författarna beträffar
allt står väl till i den inte riktigt bästa av alla
världar. Tyvärr förhåller det sig inte så, och
man skulle behöva mer än t. o. m. en Candides
optimism för att kunna tycka att det inte finns
någon anledning till oro. Den rådande
skymningen i böckernas värld beror inte i främsta
rummet på frånvaro av begåvningar, även om
det onekligen alltjämt är ont om originella unga
författare, utan på de allt ogynnsammare
förhållanden varunder författare och förläggare
kämpar för tillvaron. Det akuta problem som
uppställer sig för dem är inte av litterär utan
av ekonomisk art, och dess lösning faller inte
på dem själva, kan helt enkelt inte göra det.
Jag skall inte här uppehålla mig vid den direkta
beskattningen som är betungande nog och rent
förödande för en succéförfattare vars
huvudsakliga inkomst av verket i allmänhet inflyter
samma år det kommer ut och som, om han
råkar skriva en ”British Social History” eller
ett ”Cocktail Party”, blir skinnad på 95 % av
lönen för sitt arbete. Litteraturen skulle säkert
överleva mordet — genom långsam strypning
— på den sällsynta höna som (om också bara
en enda gång i sitt liv) värper ett jättelikt
guldägg, men huruvida den kan bära sina stigande
produktionskostnader så länge till är i hög
grad osäkert.
Liksom alla andra varor har böckerna blivit
indragna i de stigande prisernas
inflations-spiral — men med den skillnaden att medan
priset på andra varor har stigit i proportion
till de stegrade kostnaderna för råvaror,
tillverkning och distribution har bokpriserna
knappast stigit alls sedan 1939. Genom en
höjning av de nuvarande priserna skulle intäkterna
säkerligen ytterligare minskas, ty fastän folk
fortfarande är beredda att ge ut proportionsvis
mycket mer på sådana rena
nödvändighetsartiklar som televisionsapparater,
hundkapplöpningar, tippning och nylonstrumpor är de
ovilliga att kasta bort pengar på sådan lyx som
läsning. Under tiden fortsätter priserna på
papper, sättning och bindning att stiga allteftersom
spiralen går i höjden, och för den unge
författaren som ännu inte har slagit igenom blir
utsikterna dystrare och dystrare. Något
botemedel och ännu mindre någon lösning på
problemet har hittills inte föreslagits, bortsett från
att Victor Gollancz (den mest individualistiske
av de engelska förläggarna) har gjort ett
försök att upprepa vad han misslyckades med före
kriget, nämligen att publicera en del av
upplagan i häftad form till lägre pris som seden
är på kontinenten, samt att Förläggarf öreningen
framlagt ett desperat förslag att mera
framgångsrika författare skulle gå med på lägre
royalty, särskilt när det gäller omtryck i
billig-hetsupplagor, vilka nuförtiden är mycket
dyrbara i framställning.
Under sådana förhållanden kan best-sellern
ännu klara sig och ofantliga kvantiteter smörja
tryckas för halvlitterata läsare. Men hur länge
litteraturen skall kunna överleva ett så intensivt
ekonomiskt tryck är ett ämne för mycket
allvarlig begrundan. Ett olycksbådande tidens
tecken uppenbarade sig nyligen i en
Londontidning som, fastän den vänder sig till en bred
publik, alltid har anslagit utrymme åt
recensioner av mer eller mindre seriös litteratur.
Tidningen meddelade att den reguljära
bokspalten i fortsättningen skulle slopas men an-
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
