Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Hayward: Brev från London. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
modade samtidigt förlagen att alltjämt skicka
in ”böcker om verkliga upplevelser, avslöj ande
böcker av typen ’nu kan det sägas’, böcker om
idrottshj ältar, autentiska brott, af färshaj ar i
undre världen, nattliv osv”, ty, tilläde
tidningen, ”vi kommer att kunna behandla böcker
som lämpar sig för specialartiklar, men
romaner, poesi etc. kommer knappast att tas med.”
”Romaner, poesi etc.” — den innehållsrika
beteckningen ”etc.” gör bojkotten tämligen
fullständig vad seriös litteratur beträffar.
I olika former får vi alltså bevittna hur de
nödvändiga förutsättningarna för litteraturens
existens i ett fritt samhälle direkt eller indirekt
avlägsnas: genom den minskade tillgången på
papper till ekonomiskt godtagbart pris, genom
de prohibitiva kostnaderna för framställning
och distribution av viktiga böcker som vänder
sig till en begränsad publik samt genom den
av bristen på tidningspapper framkallade
inskränkningen av litteraturkritiken. Den
nuvarande bristen på spaltutrymme för vederhäftig
kritik i tidningar och tidskrifter är i sanning
bedrövlig. Visserligen kan Times Literary
Supplement (som nyligen har fördubblat sitt
pris) fortfarande ge plats åt något så när långa
recensioner, men ingen annan tidning, allra
minst de båda söndagstidningarna Sunday
Times och Observer som har gamla anor som
förstklassiga recensionsorgan, kan i något
nummer göra stort mer än i korthet omnämna
några få av de mera framträdande nyheterna.
Raymond Mortimer som enligt min mening är
den bäste litteraturkritiker som för närvarande
regelbundet skriver i någon veckotidskrift,
beklagade sig när vi talades vid häromdagen över
att det var så gott som omöjligt att göra mer
än den ytligaste rättvisa åt viktiga böcker —
han nämnde som exempel sir Kenneth Clarks
studie över Piero della Francesca och
Mon-signore Knox’ studie i religiös ”entusiasm” —
på ett fattigt veckoutrymme om 700 ord.
En av de oroande följderna av denna
inskränkning tror jag kan avläsas i den
sjunkande recensionsstandarden för närvarande.
Detta faktum medför naturligtvis en allmän
försämring av det litterära omdömet hos de
läsare och bokhandlare som går till
bokrecensionerna för att få stimulans och vägledning.
Jag kan inte frigöra mig från misstanken att det
var någon sådan nedgång i det litterära
omdömet som gjorde att de årliga James Tait
Blackprisen i litteratur denna vår tilldelades Cecil
Woodham-Smiths ”Florence Nightingale” och
Robert Henriques ”Through the Valley” som
den bästa biografin (eller självbiografin)
respektive romanen år 1950. Den förstnämnda
är en fascinerande bok, men detta beror inte
på författarinnans litterära utrustning som är
passabel men inte mer. Som bidrag till
litteraturen (vilket väl är måttstock för det bästa)
står den inte i samma klass som Freya Starks
”Traveller’s Prelude”, den första, lysande
volymen av en självbiografi som jämte sir Osbert
Sitwells mästerverk hör hemma i en på alla
sätt högre litterär kategori. Vad den
prisbe-lönta romanen beträffar kan j ag inte tänka mig
någon annan grund för belöningen än dess
omfång och — möjligen — att dess handling
är förlagd till Cotswolds kullar, vilkas
pittoreska lantlighet varje sentimental älskare av
den engelska landsbygden håller helig.
Den uppmuntran och det stöd som den
samtida litteraturen, särskilt då de unga
författarna, skulle få från de så kallade ”små
magasinen” har numera så gott som upphört av det
enkla men sorgliga skälet att dessa värdefulla
experimentalfält inte längre kan bära sina stora
existenskostnader. Horizon är ett bleknande
minne blott och har inte ersatts av någon
tidskrift med liknande syfte och räckvidd. Penguin
New Writing har upphört och Cornhill
Maga-zine har ansett sig kunna undvara en sj
älvständig redaktör. Orion, Orpheus och liknande
avant-gardetidskrifter har försvunnit och med
dem möjligheter att publicera
experimenterande litteratur och längre noveller eller
kritiska essayer. Under de senaste fyrtio åren har
det aldrig varit sådan brist på det slags
uppmuntran och stöd som tidigare gavs av litterära
tidskrifter som Egoist, Little Review, Criterion,
London Mercury och Life and Letters. Ingen
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
