Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Björn von Rosen: Ur de gamles zoologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR DE GAMLES ZOOLOGI
Fettsvansfåret avbildas i Hiob Ludolfs Etiopiska historia dels i mer naturalistiskt skick, dels i denna
trevliga version, med särskilt stöd för svansen
naturligtvis inte ofta, men den gjorde det i
fallet Hiob Ludolfs etiopiska historia, av
vilken jag har tillgång till den engelska upplagan
— ”made English, by J. P. Gent” — av år 1682.
Det är en trevlig bok i flera avseenden och
inte minst vad den skildrade djurvärlden
beträffar. Konstnärligt och litterärt sett är tidig
zoologi, zoologi från den epok när zoologerna
ännu var värmda av förundran över djurens
märkligheter, ofta betydligt mer givande än
senare tiders observationer från de minimala
rutor av djurvärlden där nytt ännu kan
observeras. Och alldeles särskilt tjusande ur dessa
synpunkter är zoologiverken från sexton- och
sjuttonhundratalen, gränsområdet mellan
antikens rent poetiska zoologi, som är nästan
uteslutande fabel och saga, och den modernt
verklighetsiakttagande vetenskapen — den
övergång mellan de båda tidsåldrarna där
vetenskapen redan har vaknat och börjar se
sig om med nymorgnade ögon, men där den
ännu har kvar minnet av drömmarna dröj ande
i hjärnan.
Ludolf har kallat sin bok Historia, och en
hel del av historia finns det i den men
minst lika mycket av kulturhistoria, etnografi,
zoologi, botanik och språkvetenskap — det
4 BLM 1951 V
sista Ludolfs huvudämne. Han var tysk till
börden, hade vid universitetet i Heidelberg lärt
sig svenska av studentkamrater från vårt land,
anställdes så småningom som informator åt
sönerna till svenske ambassadören i Paris
Sche-ring Rosenhane, blev senare också Rosenhanes
personlige sekreterare och sändes av denne på
drottning Kristinas uppdrag till Rom för att
forska efter vissa förkomna svenska statsakter,
som ärkebiskop Johannes Magnus på sin tid
hade fört dit. Han fann dem visserligen inte
(de hade under kung Sigismunds tid förts till
Polen), men för hans egen del blev resan ändå
givande; han sammanträffade nämligen i Rom
med några kyrkliga sändebud från Etiopien,
bland dem en viss abba Gregorius, som väckte
hans intresse för etiopiska studier. Han följde
med Rosenhane till Sverige och vistades här i
1 % år, mest på det Rosenhaneska godset Tista
i Sörmland, gjorde en — numera förkommen
— beskrivning av det kungliga biblioteket i
Stockholm och skrev en svensk-tysk ordbok
samt ett arbete om lapparnas liv. (Den som
önskar veta mer om Ludolfs vistelse i och senare
förbindelser med Sverige hänvisas till
bibliotekarie J. C. Sune Lindqvists innehållsrika lilla
uppsats om honom i Donum Grapeanum,
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
