Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Björn von Rosen: Ur de gamles zoologi - Ebbe Linde: Teaterkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERKRÖNIKA
och det land i Afrika där oryxen intill våra
dagar har hållit sig talrikast — som vi har de
sista exakt och trovärdigt formulerade
meddelandena om enhörningar.
Upptäckten skänker en viss tröst åt den
sentida läsaren. Raketbomben må ha ersatt grip
och rockfågel, polyhistorernas tid må vara
förgången, vår egen generation må vara den
sista som har chansen att få se en eller två av
de gamla fullriggarna passera förbi på havet,
skyhöga, med svällande segel. Men det är sant
och trösterikt vad Ludolf säger: det finns
fortfarande ganska många enhörningar i världen
att glädjas åt, om man bara, i de gamles
skrifter eller annorstädes, kan få upplysning om var
de skall sökas.
TEATERKRONIKA
av
EBBE LINDE
Skotska farser...
Säsongupplösning i farsens och den lätta
komedins tecken, det är traditionellt intill
slentrian. Men ett så starkt inslag skotsk home-spun
i väven är i alla fall något nytt. Inte de stora
nationella namnen, James Bridie och Robert
MacLellan, men de yngre näst intill
Eric Linklater skrev sin ”Love in Albania”
på lediga stunder mot krigets slut, då han var
major i civilkontakt-, dvs. propagandatjänst,
och avslutade tillhyfsningen efter
demobilise-ringen som nyvorden universitetsrektor. Dess
betydelse låg i avkopplingen, för honom och
publiken. För första gången fick man skratta
åt en komisk demokratiförsvarare, visserligen
en amerikansk, och för första gången drevs så
smått med krigsfödd hårdkokthet, i ganska
hårdkokt form för resten, och räcktes
segerpalmen åt den enkla oheroiska människan.
Skalden Will Ramillies har tjänat som partisan
i Albanien och har där i vilda passioners svall i
förbifarten också likviderat den sköna och kalla
partisanskan Draga Dohda, hans kamrat.
Därför förföljs han tvärsöver kontinenten av den
vendettalystne fadern, som råkar vara sergeant
i amerikanska armén och som har meriterat sig
för militärpolisens kall genom civila förstudier
i gangsterband och Sing-Sing. Båda gynnarna
droppar in olika vägar i familjen Lawns högst
civila hem i London en afton och gör
table-rase med dess hävdvunna föreställningar om
konvenans och kärlek. Släkthämnden slocknar
emellertid i whisky och ömsesidig förståelse
och åskmolnen rusar i väg åt olika håll,
kvar-lämnande det omtumlade äkta paret, som det
nu går upp för vilka märkvärdiga
undantagsmänniskor de själva är, som står ut med
varandras vardagsslarv och småtråkighet i relativ
lycka utan passionsmord och stora braskande
later.
”Precis som i Skottland”, säger det skotska
hembiträdet andäktigt när Ramillies skildrar
det barbariska balkanlandet med dess strålande
bergstoppar. Ja, man bör kanske erinra sig
att en del av Skottland under något hundratal
år av tidig medeltid faktiskt hette ”The
King-dom of Albany”.
”Kärlek i Albanien” var Linklaters första
försök för scenen. Mycket i dialogen är för
uttänjt och förråder nybörjaren. Scenen har
sina oerhörda koncentrationskrav, som
romanskribenten alltid i början underskattar. Ä andra
sidan återfinner man den linklaterskt maliciösa
skarpblicken för amerikanska akillespunkter,
och den roar ju. Senare har författaren fortsatt
med två andra komedier, ”To Meet the
Mac-Gregors”, ett sångspel om Rob Roy, den skotske
Robin Hood, och ”The Atom Doctor”, som är
en modern parafras på Ben Jonsons ”The
Alchymist” och driver med atomhysteri,
nationalism och kvacksalveri i samma veva.
Åtminstone den senare, som framfördes vid festivalen
i Edinburgh 1950, visar framsteg i själva
handlaget.
Roger MacDougall har flera opus bakom sig,
men riktigt slog han först igenom med
”Mac-Adam and Eve” för något år sen, en flugig
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
