Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Harry L. Schein: Filmkrönika - Lasse Bergström: Radiokrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIOKRÖNIKA
trycksmedlen att den ensam motiverar ett
besök.
Som förspel visades en film om ”Salarnas ö”.
Den tillhör samma uppmärksammade serie
naturskildringar som ”Bäverdalen”, förspelet till
”Askungen”. ”Sälarnas ö” har vissa fina
partier, men är sämre än föregångaren, beroende
på longörer, dålig färg och en speakertext och
speakerröst som låter ungefär som Gud måste
ha gjort i amerikansk radio.
Göran Gentele och Karl-Erik Alberts har lekt
med några dramatenungdomar, med kärlek,
solsken och Göta kanal, för att travestera titeln
på den Per Gunvallfilm man närmast frestas
att jämföra med. Filmen ”Leva på Hoppet”
kommer dock inte upp i samma klass, främst
beroende på manuskriptets begränsningar.
Filmen tar sig inte själv på allvar och varför
skulle man då ta den allvarligt när lite
generositet här är ovanligt väl på sin plats som tack
för två timmars utomordentligt trevlig
meningslöshet. Gentele har ett fint sinne för tempo och
bildväxlingar, Alberts tillhör mästarklassen
bland svenska fotografer och får här några
tillfällen att visa det. Ungdomarna är kunniga
— särskilt Per Oscarsson och Ingrid Thulin —
och sympatiska och man retar sig bara lite på
Meg Westergren, fastän hon naturligtvis inte
rår för disproportionen mellan hennes i och för
sig acceptabla prestation och reklamens
otrevliga försök att göra en polstjärna av en än så
länge ganska liten meteor.
För den som är road av thrillers kan ”Union
Station” och ”Kvinnan ifråga”
rekommenderas. Den förra är en sluten och komprimerad
amerikansk film i s. k. halvdokumentär stil och
den senare ett originellt engelskt uppslag som
i och för sig kan stimulera till några
utläggningar men som lider av ojämnt spel och
försuttna möjligheter. Annars har den gångna
månaden varit den mest olustiga på länge. Det
beror inte bara på den av Gerd Osten påvisade
vårfilm- resp, filmvårtröttheten utan även på
en allmän dålig filmstandard f. n., vars orsaker
dock vårtröttheten förbjuder en att gå in på.
RADIOKRÖNIKA
av
LASSE BERGSTRÖM
Radiodramatiken är ny och vilsen, ung och
förbisedd — och liksom filmen löper den risk
att få sin ande ihjältrampad av tekniken.
Bristen på författare, som verkligen ger sig i kast
med det nya verksamhetsområde radion ger
dem, är många gånger påtalad, men det lönar
sig att göra det en gång till. Den begränsning
som hörspelsformen hotar en dramatiker med
måste ändå i det långa loppet endast vara ett
skenbart hinder för en verklig ordets konstnär
—här finns, sedan det första stängslet forcerats,
fria möjligheter både till konditionsstärkande
träningslopp och verkliga stjärntävlingar med
känt och okänt målsnöre. För diktaren bör
hörspelet småningom kunna bli den rena
dramatiska konsten, ett par mil ovanför
scendramatiken, inom vilken han alltid riskerar att
degraderas till planritare för de sceniska gestaltarna.
Det är inte troligt att Shakespeare (med sitt
sinne för det visuella och sin dramatiska
färdighet) skulle kunna skriva ett hörspel, om
man fick honom att återuppstå för detta
uppdrag : en stor scendramatiker är en diktare med
orden bundna inom visuella ramar och när
dessa faller, faller, kan man till en början
vänta, även orden.
Diktarna måste ges träningstider och
provstarter innan man kan vänta resultat. De måste
få tid att springa från den stora litterära
massan (av poeter, romanförfattare och
scendra-matiker) för att känna att de skapar något nytt,
självständigt, ej underordnat. Sivar Arnér har
nått mål på denna nya väg och Werner
Aspenström visade med ”Hyresgästen” att han
hunnit slå sig fri. Nu har även Björn-Erik Höijer
med ”Nattens drottning” visat att han känt att
radiodramatikens gränser endast är svåra och
befintliga i begynnelsen.
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
