Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Lasse Bergström: Radiokrönika - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
spirerat (utom av Gull Natorp). Vilket var
synd på så goda förutsättningar.
Bernanos’ ”Karmeliterna ’
All respekt är radioteatern värd för att den
vågade sig på Georges Bernanos’ postuma
drama ”Karmeliterna” om de 16 nunnorna som
under terreuren tvingades bestiga schavotten.
I Bertil Malmbergs radiobearbetning och Olof
Molanders kärleksfulla regi blev nu detta
(ursprungligen för film tänkta!) dramatiska
arbete en av de verkligt stora upplevelserna under
spelåret.
Bernanos’ credo är snärjt i äckel över
världen, det är ångestfyllt och glidande från fästet.
När han skriver om martyrskapet finns det
ingen möjlighet att stötas tillbaka av en alltför
kall teoretisk verklighet (som hos Eliot). När
syster Blanche av Kristi heliga ångest tvingas
fullborda sitt sökande efter frihet i
martyrdöden, har ingen klart förutbestämd väg lagts
före henne. Bernanos håller inga dogmatiska
linjer i sin diktning.
I denna version blev ”Karmeliterna” ett hårt
knutet radband av korta scener. Molanders
utformning var i allo smakfull: hög och ren
med långsam vidgning mot rymden av andlig
verklighet.
NOTISER
Amerikansk populärkonst
”Studies in Mass Communication” heter en
stencile-rad publikation, utgiven av Martin S. Allwood och ett
par av hans kolleger och lärjungar vid Hobart and
William Smith Colleges, Geneva, N. Y. Där behandlas
i korta undersökningar en rad inslag i det dagliga livet,
allmänna uppfattningar i olika frågor, nöjesliv o. s. v.
Stundom kan undersökningarna tyckas stå på en något
snäv bas, men ofta ger de roliga upplysningar i
synnerligen skilda ämnen såsom genomsnittsuppfattningen
av kineserna i Geneva, hur televisionsmottagama
fördelar sig på olika samhällsklasser (medelklassen är
mest TV-sinnad), seriemagasinens popularitet (tycks
ha avtagit rätt kraftigt de senaste åren) m. m.
En artikel sysslar med omslagen till de amerikanska
billighetsböckerna, Pocket, Bantam, Dell o. s. v. och
undersöker vilka motiv som dominerar dessa ofta
omtalade ”bustcovers” (i stället för ”dustcovers”). Det
visar sig enligt de rön vederbörande forskare kommit
till att nära hälften av omslagen avbildar 1 man och
1 kvinna, 16 % 1 kvinna och 10 % 1 man, 8 % 2 män
och 6 % 2 män och 1 kvinna. Man har också undersökt
vad dessa figurer förehar och funnit bl. a. följande:
26 % är inblandade i våldsamheter av skilda slag, 8 %
har placerats bredvid ett lik, 6 % är inbegripna i en
omfamning, 3 % klär av sig och 2 % dricker. Går man
över till frågan om personernas påklädning finner man
att Pocket Books, som är det äldsta och det stabilaste
företaget i billighetsbranschen, lanserar 100 % fullt
påklädda figurer, medan Bantam Books endast kommer
upp till 57 % i detta respektabla tillstånd och Populär
Library till en ännu lägre siffra. Granskar man det sätt
varpå de avbildade damernas kläder är utförda finner
man att de oftast tjänar att framhäva vederbörandes
fysiska förtjänster. ”Uppmärksamheten riktas på
bysten” säger forskaren i 81 % av alla fall som gäller
Populär Library, medan Pocket Books stannar vid
40 %. Hur man fastställt denna inriktning av
uppmärksamheten meddelas dock inte.
Bokautomater
har börjat få en viss utbredning i U. S. A. Förlaget
Avon, som trots sitt Shakespeareklingande namn
huvudsakligen ger ut billighetsböcker med många
slagsmål inuti och damer av det ovan analyserade slaget
utanpå, har funnit på att sprida sina varor med hjälp av
maskiner, där man stoppar in tjugufem cents, drar i en
klaff och får ut en vilda västroman, en thriller eller en
anvisning på hur man spelar canasta eller utökar sitt
ordförråd. Apparaterna, som rapporterats ha haft stor
framgång, återfinns huvudsakligen på
järnvägsstationer och flygfält, i marketenterier och i vestibulema på
biografer. De sistnämnda uppställningsplatserna har
visat sig vara särskilt givande, eftersom folk som
tröttnat på en dålig film kan gå ut och trösta sig med en
bok, tillägger förlaget något syrligt.
Greene och Buchan
Graham Greene utgav för någon tid sedan en
essaysamling, ”The Lost Childhood”, som huvudsakligen
innehåller smärre artiklar, recensioner o. d., från de
senaste årtiondena. Bland dessa märks flera studier
över Henry James, vars stora renässans Greene tydligen
varit med om att förbereda, en över Frangois Mauriac
och en mycket trevlig essay om Beatrix Potter, den
utmärkta författarinnan till ”Pelle Kanin”, vilken
emellertid inte, att döma av en tillfogad not, särskilt
uppskattade Greenes intresse.
Sitt största värde har dock ”The Lost Childhood”
som kommentar till författarens egen litterära smak och
utveckling. Ett lustigt exempel på detta finner man i
hans mycket initierade lilla artikel om John Buchan
(pseudonym för Lord Tweedsmuir), författare till en
rad på sin tid mycket berömda kriminalhistorier,
framför allt ”De 39 stegen” från 1915, vars spännande jakt
genom England (filmad av Hitchcock) nog varit en av
förebilderna för Greene själv när det gäller hans oftast
använda motiv: den flyende eller jagade människan.
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
