Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
Paus bland tyska diktare
”Tiger diktarna?” hette en provokativ artikel av en
herre vid namn Curt Hohoff i Siiddeutsche Zeitung för
någon tid sedan, där han försökte reda ut om felet låg
hos diktarna eller tiden när inga stora och betydande
böcker kom till. Tidningen har sedan låtit en rad tyska
författare kommentera frågan, framför allt
möjligheterna att just nu leva som författare och ändå inte
kapitulera med sitt konstnärliga samvete. Som ofta i
dylika fall blev resultatet många lustiga eller krystade
arabesker och några kloka ord. Flertalet författare
anser emellertid att man skall ta bristen på goda tyska
böcker med ro. Den kvicke Ernst Penzoldt citerar som
exempel en anekdot om en lat skolgosse, brorson till de
berömda forskarna, bröderna Humboldt. När läraren
höll fram släktens stora föredöme svarade pojken: ”Vi
håller paus just nu, magistern.” I något liknande
utmynnar också Luise Rinsers svar. Hon anser att det går
att behålla sin konstnärliga integritet i vilken tid som
helst om man har en karaktär som lämpar sig för saken
och anser att man bäst gynnar den tyska litteraturens
chanser genom att inte snegla efter dem. Hon avvisar
också talet om att författarna skulle vara dåligt rustade
när det gäller att ta vara på sina praktiska möjligheter,
pekar på att de mycket väl kan hävda sig mot barska
filmproducenter och tillägger att varje förläggare är
alldeles särskilt rädd när han skall skriva kontrakt med
en spröd lyriker.
Tyska best sellers
Med ovanstående harmonierar flera undersökningar,
som gjorts bland bokhandlarna i Öst- och Västtyskland.
Modem inhemsk litteratur ligger dåligt till på båda
ställena och den eskapistiska
underhållningslitteratu-ren blomstrar. I östzonen ropar man ivrigast efter Karl
May, som emellertid inte längre står att få och i
väst-zonen har ”Borta med vinden” etablerat ett unikt best
sellerrekord. Även när det gäller allvarligare böcker
ligger emellertid det utländska före: Norman Mailer,
Hemingway och Greene ligger många hästlängder
framför Langgässer, Rinser och Junger i västzonen
medan i öster äldre eller avlidna tyskar som
Keller-mann, Fallada och Tucholski hävdar sig något bättre.
Ryska författarplaner
Literaturnaja Gazeta har frågat åtskilliga ryska
författare om deras litterära planer för 1951. Konstantin
Fedin har meddelat att han håller på med en stor roman
om andra världskrigets första år i Centrala Ryssland,
medan P. Pavlenko skriver på en roman om
världshistoriens stora fredshj ältar, vars slutkapitel behandlar
”den nuvarande antikapitalistiska fredsrörelsen”.
Valentin Katajev har under ett halvår arbetat hårt
med att skriva om sin stora bok om striderna i Odessa
under det senaste kriget. Den blev nämligen mycket
hårt kritiserad, inte av litterära skäl utan emedan den
i alltför liten grad följde den officiella versionen av
striderna och vilka som utmärkte sig i dem. Katajev
säger att det huvudsakliga för honom nu är att åter bli
en ”god” författare; han släpper i vår ut en reviderad
upplaga av boken och övergår därefter till ett stort
episkt verk om ”den storslagna byggnadsverksamheten
i dagens Sovjet”.
Vera Inber håller på med två diktsamlingar,
”Vattnets väg”, som inspirerats av de nya stora kraftverken
och kanalerna, och ”Usbekistan”, som tillägnas bom-
ullsplockarna. De beräknas hålla henne sysselsatt hela
1951.
Bland kända namn som saknas i översikten är
Fade-jev, Sjolochov, Kometjuk och Simonov, av vilka de tre
förstnämnda emellertid är livligt sysselsatta inom
propagandaverksamheten, medan Simonov knutits till ett
nystartat rysk-kinesiskt filmbolag.
Den store Fantomas
Robert Desnos’ visa ”La Complainte de Fantomas”,
med musik av Kurt Weil, som återupptäckts —
inspelad på skivor — framföres för närvarande i källaren
La Rose rouge i närheten av Saint-Germain des Prés.
Fantomas är en av den franska detektivromanens mest
ryktbara gestalter, en sorts mera slipad men
grumligare föregångare till Stålmannen. Apollinaire
utropade Fantomas’ skapare Marcel Allain till
”surrealisternas konung”, och Max Jacob och Aragon hyllade
även Allain som en föregångare. Kanske spelar det
anarkistiska draget hos Fantomas här en viss roll.
Fantomas kommer att jämte ett par andra franska
detektivromangestalter, Arséne Lupin och Rouletabille
behandlas i en bok som förberedes av Madame Peské
och M. Marty, vilka även sätter in Fantomas-gestalten
i vederbörligt metafysiskt-symboliskt samt förmodligen
psykoanalytiskt och vetenskapligt sammanhang. Det
blir tids nog att diskutera denna intressanta fråga när
volymen kommit ut. Raymond Queneau har emellertid
i sin sista bok ”Bätons chiffres et lettres” uppenbarat
att han en gång för länge sedan funderade på att skriva
en biografi över Fantomas. Han hade då läst de 32
volymer som Marcel Allain och Pierre Souvestre gav ut
mellan 1911 och 1913, med en hastighet av en volym i
månaden. Sedan dess har emellertid Marcel Allain
efter sin medarbetares död givit ut sju nya volymer
1934 och 1935, samt tre mellan januari 1947 och maj
1948. Det är som synes en produkt som endast kan
framställas i seriefabrikation, om än med långa
uppehåll. De 42 volymerna har tryckts i sammanlagt 4
millioner exemplar, och flera av dem har översatts till
tjugu språk.
Queneau, som läst igenom de 32 första volymerna
fyra gånger (den femte gången hann han bara till
del 24), nöjde sig emellertid till slut med en enkel
statistik. För varje roman har han antecknat antalet
olika förklädnader, lyckade rymningar, grövre brott,
”lindrigare” mord, attentat, mordförsök, stölder samt
under en diverserubrik: utpressning, svindlerier,
enle-veringar och mindre skurkstreck. Det visar sig att
stölderna minskar medan de grövre brotten i stort sett
ökar ju längre fram man kommer i serien. Fantomas,
som är så skicklig, har dock missat 25 % av sina mord
(73 lyckade mord och 24 misslyckade försök), fastän
han tar sig mot slutet; då denna ganska höga siffra
sjunker till 12,5 %.
Paul & Jean-Paul
Den mångsidige franske skribenten Jacques Laurent,
vars råd till bestsellerförfattare (under pseudonymen
Cecil de Saint-Laurent) berördes i BLM:s
decem-bemummer, har roat sig med att i ett nummer av La
Table Ronde ställa samman en rad yttranden av Paul
Bourget och Jean-Paul Sartre, som visar en rörande
samstämmighet mellan Paul och Jean-Paul, bl.a. i
fördömandet av en genre som de båda odlat, nämligen
”la roman å thése”. ”Sådan fader sådan son” utropar
Laurent ironiskt om denna andliga släktskap och
kal
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
