Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—augusti. N:r 6 - Artur Lundkvist: Bertina. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTINA
Du kände dig som en sten bredvid Hilma.
Mörk, stum, sluten i dig själv, förstådd av
ingen, inte ens av dig själv. Du följde henne
med blicken och i tankarna, satt där orörlig
och bara levde genom henne. Som om hon
varit i stället för dig, den du ville vara, den
du i själva verket var. Ja, du tyckte ibland
att du var hon.
Så hade det alltid varit. Du hade fått träda
tillbaka för henne, den yngsta, den ljusa och
glada. Du stod i skuggan, ljuset föll på henne,
hon spelade rollen för dig också. Hon växte
förbi dig, blev moderns förtrogna, stödet i
familjen. Du förblev barnet, bekymret. Hon
blev kvinna före dig. Du var fördröjd, blek
och försenad i din skugga.
Ännu när din kropp blivit en kvinnas levde
du inte en kvinnas liv, utan en skuggas eller
en undangömd statys.
V
Då tog du plötsligt ett steg förbi Hilma: du
gifte dig. Det kom mycket oväntat också för
dig själv. Det var ett steg i desperation, ett
språng ut i kallt vatten. Du hade knappast lagt
märke till honom, men han sade att han älskade
dig och ville att ni skulle gifta er. Du blev
glad, kände tacksamhet mot honom, men
fruktade för att han begick ett misstag.
Han bara skrattade åt dina farhågor. Han
trodde han kände dig bättre än du kände dig
själv. Och du försökte tro detsamma. Men han
var inte verklig för dig, hade ingen riktig
existens. Först fruktade du att sammanföra
honom med Hilma, sen insåg du att det var
provet, det som skulle göra honom verklig.
När de träffades iakttog du dem oroligt,
tvingade dem på varandra, medan du själv
utplånade dig, drog dig tillbaka. Men Hilma
och han gick inte ihop, de höll sig på ytan,
muntra tillsammans, men inunder dolde sig en
outtalad fiendskap. Du förnam det och kände
det som en befrielse men också som en hemlig,
avlägsen smärta. Du skars bort från Hilma,
hemmet, din växtplats, ditt omslutande skal:
från en del av dig själv.
Du följde honom till en annan stad, gift, en
ung hustru. Du var främling där, ensam bland
främmande människor. Han hade släkt, vänner,
och det blev ständigt bjudningar, besök, men
du satt stum, stel, sluten. De såg forskande på
dig, du kände kritiken, förnam redan att det
inte skulle gå. Han förstod inte vad det var
fatt med dig, varför stötte du tillbaka alla?
Du ville vara ensam med honom, det tycktes
dig lättare, men han ville träffa människor,
ha umgänge.
Du vande dig vid att han ägde dig, det
betydde ingenting för dig, du var oberörd. Men
du märkte snart att han inte var nöjd med
dig, han var besviken och det förebrådde du
dig själv. Ändå förblev du stel och kall, du
kunde ingenting göra åt det.
Du misslyckades också med hemmet, kunde
inte sköta det, inte göra inköp, inte laga mat.
Du bara greps av ångest, irrade omkring
meningslöst eller satt stelt hopkrupen i ett hörn,
overksam. Du kunde inte, kunde inte!
Han hotade och bad. Det hjälpte inte. Du
var inte kvinna, inte hustru, utan ett skrämt
barn, förstenat till en staty.
Du greps av panik, du ville bort till varje
pris, i väg därifrån. Du ville hem, tillbaka hem,
till din mor och din syster, din växtplats, ditt
skal. Men han ville inte släppa dig, han trodde
ännu att du skulle kunna förändras. Han
stängde in dig, tvingade dig.
Men då rymde du, flydde, tillbaka hem.
VI
Så lycklig du var över att ha kommit tillbaka.
Du tänkte inte på nederlaget, förödmjukelsen.
Din syster var ännu överlägsnare än förr, din
mor blev ännu sorgsnare, men du kände dig
bara mera bunden vid dem. Du vägrade att
lämna hemmet mer, du klamrade dig
krampaktigt fast vid det.
Du tyckte dig leva bara för att ge din mor
gråa hår, snart skulle hennes huvud vara
om
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
