Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—augusti. N:r 6 - Erik Asklund: Mormon Boy. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK ASKLUND
ligt dykt upp hemma hos modern och Manne
och meddelat att han fått ett brev från sin
broder, som emigrerat för 40 år sedan, nu var
bliven rik och ägde två hus i Chicago. Utan
att akta på moderns protester skrev han ett
brev till sin bror med anhållan om att denne
skulle sända sonen en amerikabiljett.
Det kom svar efter tre veckor. Ett
avböjande svar. Det visade sig att brodern tillhörde
baptistsamfundet och alls inte hade någon lust
att donera en amerikabiljett åt sin bror och
dennes son, som tillhörde den hatade och
avskydda mormonsekten. Manne mindes ännu
brevet, som var avfattat på en egendomlig
blandning av svenska och engelska. Det
slutade: ”Om du låter Gossen döpa om sig and
become a Member of the only Church infor
God and his Holy Son, I will send you the
Money.
Månge Kiäre Helsningar
Din Brother
Oscar.”
Kaffet var drucket. Enligt sektens ”Words
of Wisdom” tilläts ingen av dess medlemmar
att dricka vanligt, äkta kaffe. Det fanns också
vissa bestämmelser beträffande kött, särskilt
fläsk, och bland det mest förbj udna hörde palt,
blodpudding och paltbröd. Nikotin och sprit
var givetvis också förbjudet att använda.
Fadern rapade. Han såg belåten ut. De hade
samtalat om olika ”bröder”,
missionsföreståndare, som gång efter annan gjort sin tjänst i
hemlandet för att slutligen ta avsked och
återvända till mormonstaten. Den unge
missionären hade med sig det nya numret av
”Nord-stjernan”, sektens svenska månadstidning,
dessutom en packe ”Utah-Posten” och den
amerikanska ”Desert News” och
”Improve-ment Era”, det amerikanska
ungdomsförbundets tidskrift.
Manne bläddrade förstrött i dem, medan
han hörde faderns lågmälda röst bredvid sig.
När han såg upp, märkte han att det börjat
skymma. Från trädgården kom en doft av
mynta och kaprifol, en tunn dimma hängde
som ett jättelikt spindelnät under aplarnas
grenar. Från svinhuset hördes grova grymtanden.
En mörk skugga gled förbi dem med en hink
i handen. Det var hjälpsågarns gumma. Hon
skulle ge grisen.
Fadern reste sig.
— Vi går in, sade han.
Manne rodnade igen. Skulle de visa
smutsen och fattigdomen därinne? Fläckarna av
vägglöss på tapeten, de primitiva sängarna,
slaskhinken i hörnet, den roströda spisen, som
aldrig blev putsad, de sura och svettdoftande
arbetskläderna?
Han tog fadern i armen. Vände sig mot
missionären.
— Vi har inte städat, sade han.
Denne log, milt överseende. Han var mycket
allvarlig nu. Han hade en bok i handen,
”Förbundets bok”. Fadern ville att han skulle läsa
för honom. Sedan skulle de bedja. Och så
skulle fadern visa sin skadade arm, som han
bar i band, de skulle knäfalla tillsammans,
bedja igen och sedan skulle missionären ta
fram den heliga oljan, olivoljan och smörja
faderns huvud.
Manne lutade sig mot fadern.
— Kontoret, viskade han. Jag tar nyckeln.
Denne nickade. Manne gick före, trevade
i mörkret framför sig på väggen tills han fann
spiken där nyckeln till sågens kontor brukade
hänga.
Det fanns ingen nyckel. Den var borta.
Plötsligt förstod han: Smack-Pelle,
timmerdraga-ren, låg på lädersoffan och snarkade. Det
brukade han göra varje lördagskväll. Det var hans
lilla privilegium, en gammal överenskommelse
mellan sågägarn och timmerdragaren. Han
hade varit länge i sågens tjänst. Fyrtio år,
kanske. Han var med redan på gamla ägarns tid.
Manne smög på tå fram till dörren. Den
stod lite på glänt. Det var precis som han
anade. Smack-Pelle låg på rygg på lädersoffan
och snarkade med öppen mun. En doft av
hästgödsel, fotsvett, svagdricka och snus
strömmade ut från den lilla springan.
Han vände sig om. Faderns gestalt
skym
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
