Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—augusti. N:r 6 - Vilgot Sjöman: Overklighetsproblemet hos Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 V E R K LI G H E T S P R 0 B L E M E T HOS HJALMAR BERGMAN
Hjalmar Bergman i Florens 1911
tänksamhet är ett uttryck för skuldkänsla —
en skuldkänsla som på ett förstucket sätt
projiceras mot hustrun. Han får för sig att Monica
älskar hans bror. Men — (och det är en
punkt där hans personlighetsklyvning
fullbordas), han tycker, att brodern är han själv —
dvs. den unge och ofördärvade (!) Jörgen
Siedel.1 Hans avskedsbrev till hustrun blir en
sjuks hjälplösa rader: ”kramo Nica! jg serat
Du funnit jörgeside vasnll mot honomek gör
HONM intilla —Alltså. Kära Monica! Jag
1 Jörgen har nämligen i Munchen träffat en tysk
flicka, som han levt tillsammans med under några
månader, under vilka ”bjöds en massa nöjen, som
han förut icke kände”. De skils åt, och efter två år
återser Jörgen flickan med en annan ung man. Då
”rinner det för honom” att så där måste han själv
ha sett ut för två år sen, ”jämförelsevis oskyldig och
oerfaren”. Han vill då be henne för den andre unge
mannens räkning: ”Fördärva honom icke!”, och
skriver därför ett brev med just samma lydelse som det
hustrun senare får. — En liknande episod inleder ju
f. ö. Hamburgsavsnittet i ”En döds memoarer”; den
tyska flickan heter här Eline.
ser att Du funnit Jörgen Siedel. Var snäll mot
honom och gör honom icke illa.
Att verkligheten ska flyta samman till en
oredig massa; att ens liv ska bli splittrat,
otydligt, sammanhangslöst; det är Jörgen Siedels
och fru Gunhilds fruktan. Och Leonard
Loewen? Ja, han ligger där om natten, uppfylld
av milda dödsfantasier. Han fantiserar genom
sitt liv, som om han läste en berättelse.
”Ibland”, säger han, ”bli dock orden
övermäktigt tunga, liksom klimpa ihop sig, och
alltsammans blir en trist oreda. Men då somnar
jag.” (Kurs, här.)
Men Loewen känner inte fru Gunhilds och
Jörgens skräck — därför att han redan varit
delaktig av det som väntar dem. Han somnar
när det blir för svårt; och när han ”efter ett
par minuter vaknar till nya fantasier, är allting
lugnt och harmoniskt”. Ingenting är längre
”stötande, svåröverkomligt”. Det är ett genialt
drag i en lysande personkarakteristik.
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
