- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XX. 1951 /
452

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—augusti. N:r 6 - Vilgot Sjöman: Overklighetsproblemet hos Hjalmar Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILGOT SJÖMAN

landet till verkligheten”, som kan ge ”livets
värme och kraft åt inbillningens flyktiga
skapelser”! (Rec. av ”Vi Bookar”.) Alldeles
tydligt är kollisionen Böök-Bergman på denna
punkt en kollision mellan två radikalt skilda
verklighetskänslor: en fast och entydig, en
splittrad och labil. Men under detta ligger i sin
tur en moralisk motsättning, vilken bryter
fram hos Böök som en häftig avsky för
motivvalet i ”Två släkter” — alltså just den bok, där
Bergman i Jörgen Siedels öde objektiverar hela
sin verklighetskonflikt. Och av detta blir den
moralism som präglar det avståndstagande
Bergmanporträttet i ”Resa kring svenska
parnassen” 1926.

Om man nu i denna beslöjade diktvärld får
en känsla av dröm, så skulle jag vilja återföra
detta på Bergmans eget sviktande
verklighets

förhållande, på hans upplevelse just av
maktlöshet inför det som händer. På den punkten
vädjar han också till varje läsares erfarenhet
av nattdrömmar.

Det som Hjalmar Bergman och hans
gestalter känner: att de är underkastade okända
styrande makter, föremål för deras handlande;
det är ju den allra vanligaste känslan i
drömmen, utan egen vilja, helt underkastad, förs
man genom en värld av kulisser och fragment,
utan förmåga att ingripa. De bergmanska
figurerna och historierna, som hela tiden
avtecknar sig mot ett myllrande ovisst mörker på
stigar som stupa mot natt — så skrev Sigfrid
Siwertz i sin recension av ”Dansen på
Frötjärn” — dessa figurer och händelser

tala till den hjälplösa delen av vår varelse, den som
lever i nattens drömmar.

En tidigare essay av Vilgot Sjöman, ”Leonard Loewen och verkligheten”, var införd i februarinumret
av BLM.

452

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1951/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free